Bibeln / Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet

                    Slutet av Jesu bergspredikan.

  1.  »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
  2.  ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
      mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
  3.  Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
      icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
  4.  Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet
      ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
  5.  Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
      du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

  6.  Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra
      pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under
      fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.

  7.  Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna;
      klappen, och för eder skall varda upplåtet.
  8.  Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;
      och för den som klappar skall varda upplåtet.
  9.  Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten,
      när han beder honom om bröd,
 10.  eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?
 11.  Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,
      huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen,
      giva vad gott är åt dem som bedja honom!

 12.  Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det
      skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.

 13.  Gån in genom den trånga porten.  Ty vid och bred är den väg som
      leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;
 14.  och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet,
      och få äro de som finna den.

 15.  Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i
      fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
 16.  Av deras frukt skolen I känna dem.  Icke hämtar man väl
      vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?
 17.  Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär
      ond frukt.
 18.  Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt
      träd bära god frukt.
 19.  Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i
      elden.
 20.  Alltså skolen I känna dem av deras frukt.  --
 21.  Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig:
      'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
 22.  Många skola på 'den dagen'[1] säga till mig: 'Herre, Herre,
      hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
      ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
 23.  Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån
      bort ifrån mig, I ogärningsmän.'

 24.  Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han
      må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på
      hälleberget.
 25.  Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
      blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke
      omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.
 26.  Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem,
      han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på
      sanden.
 27.  Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
      blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess
      fall var stort.»

 28.  När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans
      förkunnelse;
 29.  ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och
      icke såsom deras skriftlärde.

[1]  Se Dagen i Ordförklaringarna