Hesekiel, 20 Kapitlet
Israels gensträvighet, förkastelse och
slutliga återupprättelse. Elden i skogen
söderut.
1. I sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några av
de äldste i Israel för att fråga HERREN; och de satte sig ned
hos mig.
>Hes. 14,1.
2. Då kom HERRENS ord till mig han sade:
3. Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem:
Så säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att fråga mig? Så
sant jag lever, jag låter icke fråga mig av eder, säger Herren,
HERREN.
4. Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, så
förehåll dem deras fäders styggelser
5. och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: På den dag då jag
utvalde Israel, då upplyfte jag min hand till ed inför Jakobs
hus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jag
upplyfte min hand till ed inför dem och sade: »Jag är HERREN,
eder Gud.
>2 Mos. 6,8. 5 Mos. 7,6.
6. På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur
Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett
land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore
härligast bland alla länder.
>2 Mos 3,8. Jer. 3,19.
7. Och jag sade till dem: »Var och en av eder kaste bort sina ögons
styggelser, och ingen orene sig på Egyptens eländiga avgudar;
jag är HERREN, eder Gud.»
>3 Mos. 18,3. Jos. 24,14. Hes. 23,3.
8. Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de
kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de
övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att
utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på
dem mitt i Egyptens land.
>5 Mos. 9,7, 24.
9. Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att
detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de
levde, och i vilkas åsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jag
förde dem ut ur Egyptens land.
10. Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in i
öknen.
11. Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter;
den människa som gör efter dem får leva genom dem.
>2 Mos. 15,26. 20,1 f. 3 Mos. 18,5. 5 Mos. 5,1 f. 30,6.
>Rom. 10,5. Gal. 3,12.
12. Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan
mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som
helgar dem.
>2 Mos. 16,23 f. 20,8. 31,13, 17. Jes. 58,13.
13. Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade
icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den
människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock
svårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min
förtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.
>4 Mos. 14,2. 15,32.
14. Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att
detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn
jag hade fört dem ut.
>1 Mos. 14,13 f. 5 Mos. 9,28.
15. Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag
icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem,
ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore
härligast bland alla länder --
>4 Mos. 14,21 f. 5 Mos. 1,34 f.
16. detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade
efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras
hjärtan följde efter deras eländiga avgudar.
17. Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag
gjorde icke alldeles ände på dem i öknen.
18. Och jag sade till deras barn i öknen: »I skolen icke vandra
efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller
orena eder på deras eländiga avgudar.
19. Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och håller
mina rätter och gören efter dem.
>5 Mos. 4,1.
20. Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig
och eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.
21. Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter
mina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efter
dem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de
ohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min
förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.
22. Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde
jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva
vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.
23. Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att
förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,
>3 Mos. 26,39 f. 5 Mos. 28,64 f.
24. eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina
stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon
hängde vid deras fäders eländiga avgudar.
25. Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad,
och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
>Jer.8,8 Apg. 7,42 f. Rom. 1,24 f. 2 Tess. 2,10 f.
26. Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låta
allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem
med förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.
>Krön. 33,6. Hes. 16,20 f.
27. Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem:
Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig,
att de hava begått otrohet mot mig.
28. När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft
hand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någon
hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina
slaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig till
förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga
och utgöto där sina drickoffer.
>Jes. 57,5 f.
29. Då sade jag till dem: »Vad är detta för en offerhöjd[1], denna
som I kommen[2] till?» Därav fick en sådan plats namnet
»offerhöjd», såsom man säger ännu i dag.
30. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen då
I orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös
avfällighet löpa efter deras styggelser?
31. I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i det
att I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gå
genom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israels
hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter icke
fråga mig av eder.
32. Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet,
då I tänken: »Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken i
andra länder: vi vilja tjäna trä och sten.
>5 Mos. 4,28.
33. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och
uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen
regera över eder.
34. Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse
skall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från de
länder i vilka I ären förströdda.
>Hes. 11,17.
35. Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå
till rätta med eder, ansikte mot ansikte.
>Hos. 2,14.
36. Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens
land, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren,
HERREN.
37. Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga eder
in i förbundets band.
38. Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot
mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och
I skolen förnimma att jag är HERREN.
39. Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan,
gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han
har. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och I
skolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker
och edra eländiga avgudar.
40. Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren,
HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav som
finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag
hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra
gåvor, vadhelst I viljen helga.
41. Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när
tiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlar
eder från de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skall
bevisa mig helig på eder inför folkens ögon.
42. Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter eder
komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand
lovade att giva åt edra fäder.
43. Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla de
gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid
eder själva för allt det onda som I haven gjort.
>Hes. 6,9. 16,61 f. 36,31.
44. Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag så handlar med
eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och
edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren,
HERREN.
45. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
46. Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot
söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;
47. säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren,
HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall
förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den
flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas
ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.
>Jes. 10,17 f.
48. Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den
skall icke kunna släckas.
49. Och jag sade: »Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne
talar ju gåtor.'»
[1] Hebr. habbamá.
[2] Hebr. habbaím.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/26_20.html
