Hesekiel, 14 Kapitlet
Herrens svar på avgudatjänarnas frågor.
Straffdomens allmännelighet.
1. Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
hos mig.
>Hes. 20,1 f.
2. Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
3. Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar få
insteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som är
dem en stötesten till missgärning. Skulle jag väl låta fråga mig
av sådana?
>Jes. 58,2. Hes. 11,5.
4. Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren,
HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländiga
avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad
som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till
profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han har
förtjänat genom sina många eländiga avgudar.
5. Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de
allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga
avgudar.
6. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om,
ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra
ansikten bort ifrån alla edra styggelser.
7. Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i
Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få
insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är
honom en stötesten till missgärning, och så kommer till
profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag,
HERREN, själv giva honom svar:
>3 Mos. 17,8 f.
8. jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till
ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk;
och I skolen förnimma att jag är HERREN.
>5 Mos. 28,37. Hes. 5,15.
9. Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har
jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall
uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk
Israel.
>1 Kon. 22,20 f. Hes. 13,2 f. 2 Tess. 2,11.
10. Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning
skall räknas lika med den frågandes missgärning --
11. på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara
vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan
vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren,
HERREN.
12. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
13. Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva
dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota
därur både människor och djur,
>Jes. 3,1. Hes. 4,16. 5,16.
14. och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så
skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv,
säger Herren, HERREN.
>1 Mos. 6,8 f. Dan. 2,18 f. Job. 42,8 f.
15. Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det
folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där
fram för djuren skull,
>3 Mos. 26,22. 2 Kon. 17,25. Hes. 5,17.
16. då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre
män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller
döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste
bliva öde.
17. Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag
sade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotade
därur både människor och djur,
18. och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag
lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller
döttrar; allenast de själva skulle räddas.
19. Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede
däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,
>1 Krön. 21,14.
20. och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så
sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig
son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda
allenast sina egna liv.
21. Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det
icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar:
svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att
utrota därur både människor och djur!
>2 Sam. 24,18. Jer. 15,3. Upp. 6,5.
22. Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och
döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort
till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då
skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över
Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över
det.
>Hes. 12,16.
23. De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras
gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort
allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/26_14.html