Bibeln / Jesaja, 66 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 66 Kapitlet

               Slutdomen över det falska och det sanna
                  Israel.  Frälsningsförkunnelse för
                     hedningarna.  De förskingrade
                       israeliternas återkomst.

  1.    Så säger HERREN:
        Himmelen är min tron,
        och jorden är min fotapall;
        vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig,
        och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
  2.    Min hand har ju gjort allt detta,
        och så har allt detta blivit till, säger HERREN.
        Men till den skådar jag ned,
        som är betryckt och har en förkrossad ande,
        och till den som fruktar för mitt ord.
  3.    Den däremot, som slaktar sin offertjur,
            men ock är en mandråpare,
        den som offrar sitt lamm,
            men tillika krossar nacken på en hund,
        den som frambär ett spisoffer,
            men därvid frambär svinblod,
        den som offrar rökelse,
            men därunder hyllar en fåfänglig avgud --
        likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar
        och likasom deras själ har behag till deras styggelser,
  4.    så lyster det ock mig att fara illa fram med dem
        och att låta förskräckelse komma över dem,
        eftersom ingen svarade, när jag kallade,
        och eftersom de icke hörde, när jag talade,
        utan gjorde, vad ont var i mina ögon,
        och hade sin lust i att göra, vad mig misshagligt var.
  5.    Hören HERRENS ord,
            I som frukten för hans ord.
        Edra bröder, som hata eder
        och stöta eder bort för mitt namns skull,
            de säga: »Må HERREN förhärliga sig,
        så att vi få se eder glädje.»
            Men de skola komma på skam.
  6.    Hör, huru det larmar i staden,
            hör dånet i templet!
        Hör dånet, när HERREN vedergäller
            sina fiender, vad de hava gjort!
  7.    Innan Sion har känt någon födslovånda,
            föder hon barnet;
        innan kval har kommit över henne,
            bliver hon förlöst med ett gossebarn.
  8.    Vem har hört något sådant,
            vem har sett något dylikt?
        Kan då ett land komma till liv
            på en enda dag,
        eller kan ett folk födas
            i ett ögonblick,
        eftersom Sion födde fram sina barn,
            just då våndan begynte?
  9.    Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget,
            men icke giva kraft att föda fram det?
            säger HERREN.
        Eller skulle jag giva kraft att föda,
            men sedan hålla fostret tillbaka?
            säger din Gud.
 10.    Glädjens med Jerusalem
        och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär;
        jublen högt med henne,
        alla I som haven sörjt över henne.
 11.    Så skolen I få dia eder mätta
            vid hennes hugsvalelses bröst;
        så skolen I få suga med lust
            av hennes rika barm.
 12.    Ty så säger HERREN:
        Se, jag vill låta frid komma över henne
            såsom en ström
        och folkens rikedomar
            såsom en översvämmande flod,
        och I skolen så få dia,
            I skolen bliva burna på armen
        och skolen få sitta i knäet
            och bliva smekta.
 13.    Såsom en moder tröstar sin son,
        så skall jag trösta eder;
        ja, i Jerusalem skolen I få tröst.
 14.    Och edra hjärtan skola glädja sig, när I fån se detta,
        och benen i edra kroppar skola hava livskraft såsom spirande gräs;
        och man skall förnimma, att HERRENS hand är med hans tjänare
        och att ogunst kommer över hans fiender.
 15.    Ty se, HERREN skall komma i eld,
        och hans vagnar skola vara såsom en stormvind;
        och han skall låta sin vrede drabba med hetta
        och sin näpst med eldslågor.
 16.    Ty HERREN skall hålla dom med eld,
        och med sitt svärd skall han slå allt kött,
        och många skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

 17.  De som låta inviga sig och rena sig till gudstjänst i
      lustgårdar[1], anförda av en som står där i mitten, de som äta
      svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skola
      allasammans förgås, säger HERREN.
 18.  Jag känner deras gärningar och tankar.  Den tid kommer, då jag
      skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se
      min härlighet.

 19.  Och jag skall göra ett tecken bland dem; och några av dem som
      bliva räddade skall jag sända såsom budbärare till hednafolken,
      till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttfolken, till Tubal och
      Javan, till havsländerna i fjärran, som icke hava hört något om
      mig eller sett min härlighet; och de skola förkunna min
      härlighet bland folken.
 20.  Och på hästar och i vagnar och bärstolar och på mulåsnor och
      dromedarer skola de från alla folk föra alla edra bröder fram
      till mitt heliga berg i Jerusalem såsom ett spisoffer åt HERREN,
      säger HERREN, likasom Israels barn i rena kärl föra fram
      spisoffer till HERRENS hus.
 21.  Och jämväl sådana skall jag taga till mina präster, till mina
      leviter, säger HERREN.
 22.  Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra,
      bliva beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock vara
      med edra barn och med edert namn.
 23.  Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter
      sabbatsdag skall det ske, att allt kött kommer och tillbeder
      inför mig, säger HERREN.
 24.  Och man skall gå ut och se med lust, huru de människor, som
      avföllo från mig, nu ligga där döda; ty deras mask skall icke
      dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till
      vämjelse för allt kött.

[1]  Se Lustgård i Ordförkl.