Bibeln / Jesaja, 56 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 56 Kapitlet

                 Sabbatsbudet.  Blinda och egennyttiga
                               herdar.

  1.    Så säger HERREN:
        Akten på vad rätt är
            och öven rättfärdighet,
        ty min frälsning kommer snart,
        och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad.
  2.    Säll är den människa, som gör detta,
        den människoson, som står fast därvid,
        den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den,
        och den som avhåller sin hand
            från att göra något ont.
  3.    Främlingen, som har slutit sig till HERREN,
        må icke säga så:
        »Säkert skall HERREN avskilja mig från sitt folk.»
        Ej heller må den snöpte säga:
        »Se, jag är ett förtorkat träd.»
  4.    Ty så säger HERREN:
        De snöpta, som hålla mina sabbater
        och utvälja det mig behagar
        och stå fast vid mitt förbund,
  5.    åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
        giva en åminnelse och ett namn,
        en välsignelse, som är förmer än söner och döttrar;
        jag skall giva dem ett evigt namn,
        som icke skall varda utrotat.
  6.    Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN
        för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn
        och så vara hans tjänare,
        alla som hålla sabbaten, så att de icke ohelga den,
        och som stå fast vid mitt förbund,
  7.    dem skall jag låta komma till mitt heliga berg
        och giva dem glädje i mitt bönehus,
        och deras brännoffer och slaktoffer
        skola vara mig välbehagliga på mitt altare;
        ty mitt hus skall kallas
        ett bönehus för alla folk.
  8.    Så säger Herren, HERREN,
        han som församlar de fördrivna av Israel:
        Jag skall församla ännu flera till honom,
        utöver dem som redan äro församlade till honom.
  9.    I alla djur på marken,
            kommen och äten,
            ja, I alla skogens djur.
 10.    Väktarna här äro allasammans blinda,
            de hava intet förstånd;
        de äro allasammans stumma hundar,
            som icke kunna skälla;
        de ligga och drömma
            och vilja gärna slumra.
 11.    Men de hundarna äro ock glupska
            och kunna ej bliva mätta.
        Ja, sådana människor äro herdar,
            dessa som intet kunna förstå!
        De vilja allasammans vandra sin egen väg;
            var och en söker sin egen vinning,
            alla, så många de äro.
 12.    »Kommen, jag skall hämta vin,
            och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker.
        Och morgondagen skall bliva denna dag lik,
            en övermåttan härlig dag!»