Bibeln / Jesaja, 54 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 54 Kapitlet

               Det övergivna Sions återupprättelse och
                       tillkommande härlighet.

  1.    Jubla, du ofruktsamma,
            du som icke har fött barn;
        brist ut i jubel och ropa av fröjd,
            du som icke har blivit moder.
        Ty den ensamma skall hava många barn,
        flera än den som har man, säger HERREN.
  2.    Vidga ut platsen för ditt tjäll,
        låt spänna ut tältet, under vilket du bor,
            och spar icke;
        förläng dina tältstreck
            och gör dina tältpluggar fastare.
  3.    Ty du skall utbreda dig både åt höger och vänster,
        och dina avkomlingar skola taga hedningarnas länder i besittning
        och åter befolka ödelagda städer.
  4.    Frukta icke, ty du skall ej komma på skam;
        blygs icke, ty du skall ej varda utskämd.
        Nej, du skall få förgäta din ungdoms skam,
        och ditt änkestånds smälek skall du icke mer komma ihåg.
  5.    Ty den som har skapat dig är din man,
        han vilkens namn är HERREN Sebaot;
        och Israels Helige är din förlossare,
        han som kallas hela jordens Gud.
  6.    Ty såsom en övergiven kvinna i hjärtesorg
            kallades du av HERREN.
        Sin ungdomsbrud, vill någon förskjuta henne?
            säger din Gud.
  7.    Ett litet ögonblick övergav jag dig,
        men i stor barmhärtighet vill jag åter församla dig.
  8.    I min förtörnelses översvall dolde jag
        ett ögonblick mitt ansikte för dig,
        men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
        säger HERREN, din förlossare.
  9.    Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu:
        såsom jag då svor, att Noas flod icke mer
        skulle komma över jorden,
        så svär jag ock nu, att jag icke mer
        skall förtörnas på dig eller näpsa dig.
 10.    Ja, om än bergen vika bort
        och höjderna vackla,
        så skall min nåd icke vika ifrån dig
        och mitt fridsförbund icke vackla,
        säger HERREN; din förbarmare.
 11.    Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst,
        se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
        och giva dig grundvalar av safirer,
 12.    jag vill göra dina tinnar av rubiner
        och dina portar av kristall
        och hela din ringmur av ädla stenar.
 13.    Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar,
        och stor frid skola dina barn då hava.
 14.    Genom rättfärdighet skall du bliva befäst.
        All tanke på förtryck vare fjärran ifrån dig,
            ty du skall intet hava att frukta,
        och all tanke på fördärv,
            ty sådant skall icke nalkas dig.
 15.    Om man då rotar sig samman till anfall,
            så kommer det ingalunda från mig;
        och vilka de än äro, som rota sig samman mot dig,
            så skola de falla för dig.
 16.    Se, jag är den som skapar smeden,
        vilken blåser upp kolelden
        och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det;
        men jag är ock den som skapar fördärvaren, vilken förstör det.
 17.    Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,
            hava någon lycka;
        var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig,
            skall du få domfälld.
        Detta är HERRENS tjänares arvedel,
        den rätt de skola undfå av mig, säger HERREN.