Predikaren, 9 Kapitlet
Människornas öde beror icke av deras
gärningar. Visheten föraktas.
1. Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt
detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds
våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något
förut; allt kan förestå henne.
2. Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den
ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar
såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren,
den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.
3. Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går
alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska,
och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan
måste de ned bland de döda.
4. För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu
något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett
dött lejon.
5. Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls
intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras
åminnelse är förgäten.
6. Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått
sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som
händer under solen.
7. Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med
glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till
vad du gör.
8. Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på
ditt huvud.
9. Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de
fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja,
under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i
livet vid den möda som du gör dig under solen.
10. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty
i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där
finnes ingen insikt eller vishet.
11. Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba
huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden
utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka
vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de
vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.
12. Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka
fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i
snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på
olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.
13. Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes
mig stort:
14. Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor
konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.
15. Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade
staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på
denne fattige man.
16. Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges
vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda.
Predikaren, 10 Kapitlet
Levnadsregler och tänkespråk.
17. De vises ord, om de ock höras helt stilla,
äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.
18. Bättre är vishet än krigsredskap;
ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/21_09.html