Första Samuelsboken, 26 Kapitlet
David skonar för andra gången Sauls liv.
1. Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: »David håller
sig nu gömd på Hakilahöjden, gent emot ödemarken.»
>1 Sam. 23,19. Ps. 54,1 f.
2. Då bröt Saul upp och drog ned till öknen Sif med tre tusen män
utvalda ur Israel, för att söka efter David i öknen Sif.
>1 Sam. 24,3.
3. Och Saul lägrade sig på Hakilahöjden, som ligger gent emot
ödemarken, vid vägen. Men David uppehöll sig då i öknen. Och när
David förnam att Saul hade kommit efter honom in i öknen,
4. sände han ut spejare och fick så full visshet om att Saul hade
kommit.
5. Då bröt David upp och begav sig till det ställe där Saul hade
lägrat sig; och David såg platsen där Saul låg med sin
härhövitsman Abner, Ners son. Saul låg nämligen i vagnborgen,
och folket var lägrat runt
6. Och David tog till orda och sade till hetiten Ahimelek och till
Abisai, Serujas son, Joabs broder: »Vem vill gå med mig ned till
Saul i lägret?» Då svarade Abisai: »Jag vill gå med dig ditned.»
>1 Krön. 2,16.
7. Så kommo då David och Abisai om natten till folket där, och sågo
Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedstött i jorden
invid huvudgärden; och Abner och folket lågo runt omkring honom.
8. Då sade Abisai till David: »Gud har i dag överlämnat din fiende
i din hand; så låt mig nu få spetsa honom fast i jorden med
spjutet; det skall ske genom en enda stöt, jag skall icke behöva
giva honom mer än den.»
>1 Sam. 24:5. 2 Sam. 16:9.
9. Men David svarade Abisai: »Du får icke förgöra honom; ty vem har
uträckt sin hand mot HERRENS smorde och förblivit ostraffad?»
10. Och David sade ytterligare: »Så sant HERREN lever, HERREN må
själv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanlig
ordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane;
>Rom. 12,19.
11. men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle
uträcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likväl spjutet som
står vid hans huvudgärd och vattenkruset; och låt oss sedan gå
vår väg.
12. Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvudgärd, och
sedan gingo de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller ens
vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade låtit en tung
sömn falla över dem.
13. Sedan, när David hade kommit över på andra sidan, ställde han
sig på toppen av berget, långt ifrån så att avståndet var stort
mellan dem.
14. Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade:
»Vill du icke svara, Abner?» Abner svarade och sade: »Vem är du
som så ropar till konungen?»
15. David sade till Abner: »Du är ju en man som icke har sin like i
Israel. Varför har du då icke vakat över din herre, konungen? En
av folket har ju kommit in för att förgöra konungen, din herre.
16. Vad du har gjort är icke väl gjort. Så sant HERREN lever, I
haden förtjänat att dö, därför att I icke haven vakat över eder
herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var äro konungens spjut och
vattenkruset som stodo vid hans huvudgärd?»
17. Då kände Saul igen Davids röst och sade: »Det är ju din röst,
min son David.» David svarade: »Ja, min herre konung.»
>1 Sam. 24,17.
18. Och han sade ytterligare: »Varför jagar min herre så efter sin
tjänare? Vad har jag då gjort, och vad för ont är i min hand?
19. Må nu min herre konungen höra sin tjänares ord: Om det är HERREN
som har uppeggat dig emot mig, så låt honom få känna lukten av
en offergåva; men om det är människor, så vare de förbannade
inför HERREN, därför att de nu hava drivit mig bort, så att jag
icke får uppehålla mig i HERRENS arvedel. De säga ju: 'Gå bort
och tjäna andra gudar.'
20. Och må nu icke mitt blod falla på jorden fjärran ifrån HERRENS
ansikte, då Israels konung har dragit ut för att söka efter en
enda liten loppa, såsom man jagar rapphöns på bergen.»
>1 Sam. 24,15.
21. Då sade Saul: »Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty
jag vill icke mer göra dig något ont, eftersom mitt liv i dag
har varit dyrt aktat i dina ögon. Se, jag har handlat i mycket
stor dårskap och förvillelse.»
>1 Sam. 24,18 f.
22. David svarade och sade: »Se här är spjutet, o konung; låt nu en
av dina män komma hitöver och hämta det.
23. Och HERREN skall vedergälla var och en för hans rättfärdighet
och trofasthet. HERREN gav dig ju i dag i min hand, men jag ville
icke uträcka min hand mot HERRENS smorde.
24. Och likasom ditt liv i dag har varit högt aktat i mina ögon, så
må ock mitt liv vara högt aktat i HERRENS ögon, så att han
räddar mig ur all nöd.»
25. Saul sade till David: »Välsignad vare du, min son David! Vad du
företager dig, det skall du ock förmå utföra.» Därefter gick
David sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/09_26.html
