Rut, 3 Kapitlet
Rut vid Boas' fötter.
1. Och hennes svärmoder Noomi sade till henne: »Min dotter, jag
vill söka skaffa dig ro, för att det må gå dig väl.
2. Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit
tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn
på sin tröskplats.
3. Så två dig nu och smörj dig och kläd dig, och gå ned till
tröskplatsen. Men laga så, att mannen icke får se dig, förrän
han har ätit och druckit.
4. När han då lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gå
dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han
skall då själv säga dig vad du bör göra.»
5. Hon svarade: »Allt vad du säger vill jag göra.»
6. Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde alldeles såsom
hennes svärmoder hade bjudit henne.
7. Ty när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blev
glatt, och sedan han hade gått åstad och lagt sig invid
sädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hans
fötter och lade sig där.
8. Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt och
fick då se en kvinna ligga vid hans fötter.
9. Och han sade: »Vem är du?» Hon svarade: »Jag är Rut, din
tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, ty du är
min bördeman.»
10. Då sade han: »Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu
givit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du
icke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika.
11. Så frukta nu icke, min dotter; allt vad du säger vill jag göra
dig. Ty allt folket i min stad vet att du är en rättskaffens
kvinna.
12. Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annan
bördeman finnes, som är närmare än jag.
13. Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever. Ligg
nu kvar ända till morgonen.»
14. Så låg hon vid hans fötter ända till morgonen, men hon fick stå
upp, innan ännu någon kunde känna igen den andre; ty han tänkte:
»Det får icke bliva känt att kvinnan har kommit hit till
tröskplatsen.»
15. Och han sade: »Räck hit manteln som du har på dig, och håll fram
den.» Och hon höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn och
gav henne att bära; därefter gick hon in i staden.
16. Och när hon kom till sin svärmoder, sade denna: »Huru har det
gått för dig, min dotter?» Då berättade hon för henne allt vad
mannen hade gjort mot henne;
17. och hon sade: »Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade:
'Du skall icke komma tomhänt hem till din svärmoder.'»
18. Då svarade hon: »Bida, min dotter, till dess du får se huru
saken avlöper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre
han i dag för saken till sitt slut.»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/08_03.html