Domarboken, 18 Kapitlet
Daniterna röva Mikas gudabilder, intaga
Lais och införa där bilddyrkan.
1. På den tiden fanns ingen konung i Israel. Och på den tiden sökte
sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty ända dittills
hade icke något område tillfallit den såsom arvedel bland
Israels övriga stammar.
>Jos. 19,40 f. Dom. 1,34. 17,6.
2. Så sände då Dans barn ur sin släkt fem män, uttagna bland dem,
tappra män, från Sorga och Estaol, till att bespeja landet och
undersöka det; och de sade till dem: »Gån åstad och undersöken
landet.» Så kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas
hus; där stannade de över natten.
3. När de nu voro vid Mikas hus och kände igen den unge levitens
sätt att tala, gingo de fram till honom och frågade honom: »Vem
har fört dig hit? Och vad gör du på detta ställe, och huru har
du det här?»
>Dom. 17,7 f.
4. Han omtalade då för dem: »Så och så gjorde Mika med mig; han gav
mig lön, och jag blev präst åt honom.»
5. Då sade de till honom: »Fråga då Gud, så att vi få veta om den
resa som vi äro stadda på skall bliva lyckosam.»
6. Prästen svarade dem: »Gån i frid. Den resa som I ären stadda på
står under HERRENS beskydd.»
7. Då gingo de fem männen vidare och kommo till Lais; och de sågo
huru folket därinne bodde i trygghet, på sidoniernas sätt,
stilla och trygga, och att ingen gjorde någon skada i landet
genom att tillvälla sig makten; och de bodde långt ifrån
sidonierna och hade intet att skaffa med andra människor.
8. När de sedan kommo åter till sina bröder i Sorga och Estaol,
frågade deras bröder dem: »Vad haven I att säga?»
9. De svarade: »Upp, låt oss draga åstad mot dem! Ty vi hava besett
landet och funnit det mycket gott. Skolen då I sitta stilla?
Nej, varen ej sena till att tåga åstad, så att I kommen dit och
intagen landet.
10. När I kommen dit, kommen I till ett folk som känner sig tryggt,
och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand --
en ort där ingen brist är på något som jorden kan bära.»
11. Så bröto sex hundra man av daniternas släkt, omgjordade med
vapen, upp därifrån, nämligen från Sorga och Estaol.
12. De drogo upp och lägrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför
kallar man ännu i dag det stället för Dans läger; det ligger
bakom Kirjat-Jearim.
>Dom. 13,25.
13. Därifrån drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo så
fram till Mikas hus.
14. De fem män som hade varit åstad för att bespeja Lais' land togo
då till orda och sade till sina bröder: »I mån veta att här i
husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten
Gudabild. Så betänken nu vad I bören göra.»
15. Då drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till
Mikas hus, och hälsade honom.
16. Men de sex hundra männen av Dans barn ställde sig vid ingången
till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.
17. Och de fem män som hade varit åstad för att bespeja landet gingo
upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden,
så ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att
prästen stod vid ingången till porten jämte de sex hundra
vapenomgjordade männen.
18. När nu de fem männen hade gått in i Mikas hus och tagit den
skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna
gudabilden, sade prästen till dem: »Vad är det I gören!»
19. De svarade honom: »Tig, lägg handen på din mun, och gå med oss
och bliv fader[1] och präst åt oss. Vilket är bäst för dig: att
vara präst för en enskild mans hus eller att vara präst för en
hel stam och släkt i Israel?»
20. Då blev prästens hjärta glatt, och han tog emot efoden och
husgudarna och den skurna gudabilden och slöt sig till folket.
21. Sedan vände de sig åt annat håll och gingo vidare, och läto
därvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset
föras främst i tåget.
22. Men när Dans barn hade kommit ett långt stycke väg från Mikas
hus, upphunnos de av de män som voro bosatta i närheten av Mikas
hus, och som under tiden hade samlat sig.
23. Vid dessas tillrop vände sig nu Dans barn om och frågade Mika:
»Vad fattas dig, eftersom du kommer med en sådan hop?»
24. Han svarade: »I haven tagit de gudar som jag har gjort åt mig,
därtill ock prästen, och så gån I eder väg. Vad har jag nu mer
kvar? Och ändå frågen I mig: 'Vad fattas dig?'!»
25. Men Dans barn sade till honom: »Låt oss icke höra ett ord mer
från dig. Eljest kan det hända att några män i förbittring hugga
ned eder, och då bliver du orsak till att I förloren livet, både
du själv och ditt husfolk.»
26. Därefter fortsatte Dans barn sin väg; och när Mika såg att de
voro starkare än han, vände han om och drog tillbaka hem igen.
27. Sedan de så hade tagit både vad Mika hade låtit förfärdiga och
därtill hans präst, föllo de över folket i Lais, som levde
stilla och i trygghet, och slogo dem med svärdsegg; men staden
brände de upp i eld.
>Jos. 19,47.
28. Och ingen kunde komma den till hjälp, ty den låg långt ifrån
Sidon, och folket däri hade intet att skaffa med andra
människor; den låg i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de åter upp
staden och bosatte sig där.
29. Och de gåvo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son
till Israel; förut hade staden hetat Lais.
30. Och Dans barn ställde där upp åt sig den skurna gudabilden; och
Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans söner voro
präster åt daniternas stam, ända till dess att landets folk
fördes bort i fångenskap.
>2 Mos. 2,22. 18,3. Dom. 17,10. 1 Kon. 12,30. 2 Kon. 17,23.
31. De ställde upp åt sig den skurna gudabild som Mika hade gjort,
och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i
Silo.
>Jos. 18,1.
[1] Se Fader i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/07_18.html