Domarboken, 2 Kapitlet
Bestraffning av Israels ohörsamhet.
Tillståndet under domartiden.
1. Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim. Och han sade:
»Jag förde eder upp ur Egypten och lät eder komma in i det land
som jag med ed hade lovat åt edra fäder; och jag sade: 'Jag
skall icke bryta mitt förbund med eder till evig tid.
>1 Mos. 15,18. 17,7 f. 5 Mos. 29,14 f.
2. I åter skolen icke sluta förbund med detta lands inbyggare; I
skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat höra min
röst. Vad haven I gjort! --
>2Mos. 23,32f. 34,12 f. 4 Mos. 33,52 f. 2 Mos. 7,2 f. 12,3.
3. Därför säger jag nu ock: 'Jag vill icke förjaga dem för eder,
utan de skola tränga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva
eder till en snara.'»
>5 Mos. 7,16. Jos. 23,13.
4. När HERRENS ängel hade talat dessa ord till alla Israels barn,
brast folket ut i gråt.
5. Och de gåvo den platsen namnet Bokim[2]; och de offrade där åt
HERREN.
6. Sedan Josua hade låtit folket gå, drogo Israels barn åstad var
och en till sin arvedel, för att taga landet i besittning.
>Jos. 24,28.
7. Och folket tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de
äldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett
alla de stora gärningar HERREN hade gjort för Israel.
>Jos. 24,31.
8. Men HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog, när han var ett hundra
tio år gammal.
>Jos. 24,29 f.
9. Och man begrov honom på hans arvedels område i Timna-Heres i
Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
10. När sedan också hela det släktet hade blivit samlat till sina
fäder, kom ett annat släkte upp efter dem, ett som icke visste
av HERREN eller de gärningar som han hade gjort för Israel.
>5 Mos. 31,16.
11. Då gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och tjänade
Baalerna.
>4 Mos.25,3.Dom. 8,33. 2 Kon. 1,2,6.
12. De övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur
Egyptens land, och följde efter andra gudar, de folks gudar, som
bodde omkring dem, och dessa tillbådo de; därmed förtörnade de
HERREN.
13. Ty när de övergåvo HERREN och tjänade Baal och Astarterna,
>Dom. 10,6 f. 1 Sam. 31,10. 1 Kon. 11,5,33. 2Kon.23,13.
14. upptändes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i
plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han sålde dem i
deras fienders hand där runt omkring, så att de icke mer kunde
stå emot sina fiender.
>Dom. 3,8. 4,2. Ps. 44,13. Jes. 50,1.
15. Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, så att de kommo
i olycka, såsom HERREN hade hotat, och såsom HERREN hade svurit
att det skulle gå dem, och de kommo i stor nöd.
>3 Mos. 26,17, 33. 5 Mos. 28,15 f.
16. Då lät HERREN domare[2] uppstå, som frälste dem ur deras
plundrares hand.
>Dom. 3,9 f., 15.
17. Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös
avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast
av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för
HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.
18. När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han med
domaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domaren
levde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare,
förbarmade sig HERREN.
>Dom. 10,16.
19. Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till vad
fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter
andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från
sina gärningar och sin hårdnackenhet.
20. Därför upptändes HERRENS vrede mot Israel, så att han sade:
»Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag stadgade
för deras fäder, och icke har velat höra min röst,
21. därför skall icke heller jag hädanefter fördriva för dem en enda
man av de folk som Josua lämnade efter sig, när han dog;
22. ty jag skall med dem sätta Israel på prov, om de vilja hålla
HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den,
eller om de icke vilja det.»
>Dom. 3,4.
23. Alltså lät HERREN dessa folk bliva kvar och fördrev dem icke med
hast; han gav dem icke i Josuas hand.
[1] D. ä. de gråtande.
[2] Se Domare i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/07_02.html