Inga ärestoder
qvinnans dygder vinna,
men der böner brinna
mellan tårefloder,
heter hjelten qvinna,
heter segrarn moder!
Lida, älska, dyrka,
ingen att förtro det,
offra hjerteblodet
utan tack att yrka,
med den svages styrka,
som är tålamodet.
Bida och försaka,
kränkas djupt och glömma,
och om himlar drömma
under nöd och vaka: -
blott en mor och maka
kan den kalken tömma.
I sin kärlek sluten,
tyst och idog går hon:
o hur väl förstår hon
ockra med minuten!
Verldens pris försmår hon,
älskar än förskjuten.
Lidna oförrätter
hur hon mildt förlåter!
Fast hon bittert gråter
under tysta nätter,
högst af allt hon sätter
att försonas åter.
Huru ömt hon brinner
för de sinas öden!
Huru plågan, nöden
hon sig vuxen finner
tills hon öfvervinner
lidandet och döden!
Gack att segrar vinna
utan flärd och villa!
Låt din kärlek brinna
för det svaga, lilla!
Herska i det stilla,
milda segrarinna!
