Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gamla paret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man dansar ej — man promenerar.
Oeh man är konseqvent: beqvämt iir sättet visst,
när pilt ej springa vill vill mannen ej marschera:
vi stulta helst omkring var egen förstuqvist,
och när vi gå i fält, som ner i Danmark sist,
sä slåss vi ej — bevars — vi bara promenera.
Hur obeslutsam nu hvar grundsats synes vackla!
An hurrar man sig hes vid troninkräktarns stod;
revolutionen knappt har ater tändt sin fackla,
förrn man ej kan få nog af jemnlikhet oeh blod.
När ufven skräna hörs, af ångest gässen kackla,
oeh när han tystnat väl, så kaekla de af mod.
Ty hvarje hjeltebragd inskränker sig till orden,
man hvarje möda skyr, man vill ej jiigtad bli;
se’n ordet blef en makt, som vill beherska jorden.
I handling visar man en himmelsk apati.
Du ler ännu en gång — och spe fidit; till på köpet;
du tänker, gubben visst har blifvit böjd för gnat:
men när man ser, som jag, hur fiden står i stöpet,
i dåsighetens stöp, då hämnas man med prat. —
Likväl! du kan ha riitt: vårt timglas iir förrunnet,
för skumt vårt öga är att granska denna tid.
Bakom oss ligger den, när snart vårt mål iir hunnet,
oeh må den ligga der i frid.
Ja väl, min ludda! snart vi berga lefhadsjullen
en stilla sommarqväll, vid klämtningen till bön,
och lägga till i frid inunder gröna kullen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
