Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid konung Carl Johans tjugufemåriga jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en verld, omfladdrad af lians snilles lågor,
tillbeder spiran i den starkes hand.
Med tvekan hafvets kung sin flagga höjer,
och öknens son sitt knä för »eldens fader» böjer.
Sä flög han, omhvärfd af sin hjelteskara,
pä segrens vingar ifran kust till kust.
Sitt byte gitte ej den stolte spara,
men delte kungakronor ut med lust.
För konungar han konung vara ville
och styra snillens flygt med blixten af sitt snille.
Men ve! Han ämnar icke sluta striden,
förrn jord och himmel i sin makt han har.
Eröfrarn, blott en tjenare at tidén,
dock trodde att han sjelf dess herre var.
Men tidens hand, som segerspannet leder,
från sin triumfvagn snart vrok triumfatorn neder.
Men liur han föll ifran sin äras branter,
derom förmäla s;i min sagas ord:
från urtid fri bland sina anförvandter
en sköldmö satt i fjerrbelägen nord.
Hon stridens gny förnam, men djerfdes dröja
att för eröfrarns vink sin krönta hjessa böja.
Sin vredes blick mot hennes barm han slungar:
»ve den förmätna, i sin blindhet djerf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
