Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid konung Carl Johans tjugufemåriga jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hopplöst mörk en blodröd himmel hvälfde
utöfver riken, stuckna uti brand,
då stater ramlade och tempel glödde,
och menskan drack det blod dess eget slägte blödde.
Ett vanvett, djerft, gigantiskt, utan like,
med spår af snille i förvridna drag.
slår jättearmen kring ett kungarike,
till döds det trycker i ett andetag,
och lägger sekler på en dag till rygga
och krossar i en blink, hvad evigheter bygga.
Hvad minnesvårdar, ack! för hjertat dyra,
lian trampar ned i spillror och i grus!
Likväl han är sublim uti sin yra,
den djerfve anden, — väldig i sitt rus.
Hvad är hans afsigt? I förgäfves frågen:
han vet det icke sjelf, den dystre demagogen.
En afgrundslåga bränner i hans panna
och sprutar gnistor ur hans ögon ut.
Han svindlar, vacklar — tröttnar alf förbanna,
se’n lian förbannat liar sig sjelf till slut.
Likväl att tända än ett bål lian hastar
och med förtviflans mod sig sjelf i lågan kastar.
»FÖrbrinn, Titan, men höj dig se n ur flamman,
en Fenix lik, i renare gestalt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
