Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hör mig ej, fastän min ande svider
utaf de sär, som han mig slagit har —
Han hör mig ej–––––-hur djupt, hur ömt jag lider,
hur högt jag ropar efter hans försvar!
Han mig föraktar! — O! jag är förkastad,
från ljusets arfdel är jag sluten ut.
Af alla gudars hämnd är jag belastad —
välan, välan! jag trotsar er till slut.
Med lugn jag hör, hur eder ljungeld hväser,
med lugn jag hör, hur edra åskor gnv.
Vid blixtars sken min andes bok jag läser.
En diger skrift, en mörk, en evigt ny!
De kristnes Gud, som värdes mig förakta,
slå mig till jorden, om du det förmår:
väl till mitt hufvud dina viggar trakta,
ändock jag trygg uppå min klippa står.
Dock! du förmår det — väl, så låt mig stupa––––––––-
Och om ett helvete mig ämnadt är —
än se’n? Det är ej mörkare, det djupa,
än det jag redan i mitt hjerta bär.
Du skall den trösten dock ej från mig skilja,
att hvad jag varit, hvad jag blifva skall,
är allt ett foster af min egen vilja;
sjelf har jag stigit, sjelf beredt mitt fall.
Om jag i evighet fördömd skall blifva
och sönderslitas af ett evigt qval,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
