Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Daniel Amadeus Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den heliga, den dyra fosterjorden
jag egnar allt, hvad än mig återstår.»
I svenska häfdens krypta steg han neder
till minnena fran sangens forna dar.
I dunkla gömmor snart ett ljus sig hreder,
och halfutplänad skrift blir ater klar.
Allt, hvad han träffar der, han noga gömmer,
allt, hvad förloradt är, han ser med sorg:
om Atlands ära lian med Rudbeck drömmer,
och far till andars land med Svedenborg.
Han Thorilds djerfva snille troget följer
på vida ströftåg genom tankens verld,
och ser han Lidner stadd pä himmelsfärd,
han med sin kärleks dok bans svaghet höljer.
När med Dalin lian sjungit om igen
sin täcka, skämt uppfylda barndomsvisa,
lifslefvande en bild ban malar se n
utaf det glada hofvet kring Lovisa.
Och Hellmans sångmö! Ingen sa som ban
har hennes rika djupa vasen fattat:
lian såg, hur löjet genom tårar brann,
hur hjertat blödde tyst, se n munnen skrattat
men huru ädel, hur försoningsfull,
han vedersakarnc, de forna, dömde!
För deras snilles och förtjenst ers skull
ban gerna lidna oförrätter glömde.
Att skipa sådan rätt, det var hans tröst,
hans lust, hans ära under lifvets höst.
Sin kärleks sista gärd hans fromma sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
