Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var lians konst: livar känsla på hans lunga
och hvarje hjerta på hans läppar lag.
Hland Sveas fjell fians sångmö dvaldes gerna,
fastän för deras armod alltför rik.
jungfruligt hög och stolt som nordens tärna,
i drägt och färger var hon söderns hk.
An enkelt skön som Hellas’ huldgudinna,
än praktfull, blända nek’ i österns skrud,
än eldigt öm som Axels älskarinna,
än mildt försakande som Frithiofs brud.
Men när lion gick bland furorna på fjellen,
da nordanvinden öfver beden drog,
och Carlavagnen gnistrade i qvällen,
hur hennes hjerta da af stolthet slog!
För fädrens minnen och för nordens ära
sin röst lion höjde, dubbelt skön och varm,
oeh fosterjorden lag — den trogna, kära —
betagen, tjust vid siarinnans barm.
Nu går hon sörjande och öfvergifven,
sin skald hon söker utan rast och ro,
och irrar stum, en tröstlös enka blifven,
i skog oeh park omkring hans Östrabo,
tills med Sibyllans bindel kring sin panna,
uti sin hand hans fälda siarstaf,
lion gar omsider för att evigt stanna,
en genie full af smärta, pa lians graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
