Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den öfvergifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl jag städse tänker
på hvad jag glömma bort;
en lisa doek det skänker,
om det ej båtar stort.
Och tanken aldrig bitter var,
ty jag förlåtit har.
Hur i min själ jag glöder,
fastän jag synes kall,
hur i mitt djup jag blöder,
slätt ingen veta skall:
sin klagan hviska blott helt tyst
de läppar, som du kysst.
Fastän till intet gången,
jag vppar ej mitt qval:
hos dig för evigt fången
jag eger ej ett val.
Ty aldrig mer det blifver fritt
det hjerta, som var ditt.
Väl är det ljuft att lida
för den, som man har kär;
men bittert är att bida,
då intet hopp är när,
till evig väntan vara dömd,
när man sig vet förglömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
