Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Professor C. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart på den klassiska jord, der de nordiska rikenas muser
mötas i systerlig frid, tolkande vänligt hvarann,
der, vi minnas det än, Esaias och Adam en vårdag
knöto med handslag ihop nordiska sångens förbund, —
snart, snart reser du der i bokarnes skugga din boning,
hemmet för framtid och dikt, hemmet för kärlek och hopp.
Snart med jubel helsar dig der en främmande ungdom,
snart du blifver för den, hvad för den andra du var:
lärare, ledare, vän, det gyllene låset i kedjan,
lekarnes allvar och märg, allvarets glada behag.
O, hur skönt är ditt kall! Som en medlare står du emellan
lefnadens allvar och lek, jordens och himmelens kraf.
Sjelf är du ung och är skald, du förstår förmedla dem båda
troget som ungdomen vill, säkert som konsten det kan.
Ty hvad är konst? Mellan himmel och jord en strålande Bifrost,
byggd af en ren fantasi, luftig men verklig ändock.
Mensklig den är, ty den hvilar sin fot på den grönskande jorden,
sträcker sitt skimrande hvalf dock genom himlarne blå.
Der du vandrar i fröjd med de store Einheriar alla:
Shakspeare, Dante och Scott, — himmelska, eviga namn!
Tag din ungdom med dig och gif den en flägt af din ande,
tolka Cervantes för dem, tolka allt heligt och skönt!
Dikta derjemte och sjung! På dig har fäderneslandet
fästat en älskande blick, — sjung för ditt fädernesland!
Ack, de gamle tystnat alltre’n. De slumra i mullen,
eller i lefnadens qväll slå de blott ensliga slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
