Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorwaldsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjellarne börja få lif och stenarne längta att tala:
nyfödd, jublande, skön springer ur klippan en Gud.
Redan olympen är väckt: Carraras slumrande skatter
vända sig re’n i sin graf, fira uppståndelsens fest.
Jason kommer med segrarens rof tillbaka från Colchis;
glömde han ända tills nu der hos Medea sig qvar?
Muserna börja sin dans i Helikons grönskande dälder;
tjusande skara, ej förr lärde du dansa kanske?
Trött ur stridernas larm Krigsguden vänder tillbaka;
har Diomedes han mött? faller hans Ilion re’n?
Ilion redan han glömt: med Eros’ vapen i handen
ser han hur dufvornas par bygger i hjelmen sitt bo.
Aphrodite på nytt de smekande böljorna vagga
sakta till födelsens strand: snäckan har öppnat sitt skal:
fullväxt träder hon fram med perlor i gyllene lockar,
skådar med segrande blick verlden i bojor alltre’n.
Gudars och menniskors barn hon unnar kärlekens fröjder,
doppar i helande saft vingade herskarens pil.
Eros börjar på nytt en kedja af älskliga öden,
stinger och stinges och ler, gråter och yrar som förr.
Teiske sångarens dikt nu öfversättes i marmor,
kärlekens ljufva idyll läses i eviga drag.
Gracernas tretal, gjutet ihop till älskande enhet,
höjer ur renande bad formernas nakna behag.
Oskuld kastar sitt dok kring blomstrande lemmarnes fägring,
kärleken, vittne dervid, lärer sig tala i sång.
Dundrarens älskling matar hans örn i olympiska salar,
Argusdödarn i smyg blottar sitt hämnande svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
