Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skridskogångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gryningen nalkas i prakt. Ur österns purprade skyar
lyfter sin hjessa af guld morgonens strålande Gud.
Ren som en sköld, polerad och blank, är himmelens båge;
endast af rosor en rand gryningen tecknar derpå.
Tysta å bugtande strand de rimfrostskimrande björkar
spegla i vikarnes stål yfviga kronornas prakt.
Rymderna börja att simma i ljus. Den slumrande skogens
rika juveldiadem glittrar af strålarnes lek.
Drifvorna knarra för vandrarens fjät. Det dånar i fjärden:
fängslade vågorna hemskt sucka inunder sitt hvalf. —
O! jag vill svalka min själ i luftens kyliga vågor,
ut öfver blånande djup flyga med vinden jag vill.
Helsans rostade stål de nordiska vindarne feja,
rensa med lifvande kraft känslornas qvalmiga luft.
Se öfver speglande ban på stålbevingade fötter
vindsnabb ilar och djerf ynglingens friska gestalt.
Dristig han är som en sagornas Gud — som en Gud är han lycklig,
öfvar i tusende språng lemmarnes smidiga kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
