Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Angelika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dig jag ser öfverallt; hvart blad, du himmelska flicka,
eger allena din bild, löst i en skugga till slut.
Skepnad af oskuld och änglabehag, hur skön i din blomning,
skön i din tyning ännu, skön i ditt lif, i din död!
Ängel, ditt väsen sväfvade blott — det gick ej på jorden;
ack! ty det saknade här jordiska drifternas tyngd!
Derför till hälften himmelens lif härnere du lefvat,
ofta din vinge du lyft, förr’n du i höjden försvann.
Ej på din stig jag skådar ett spår: en mask du ej trampat,
icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft.
Tyst lik ljuset du gick och värmde lik himmelens stråle,
trängde som kärlekens eld ned i den dödliges själ.
Skärt som en fallande snö i luften dröjde ditt väsen,
himmelens lättaste vind lyfte från jorden dig upp.
Dock förstod ej en själ de jordiska sorgerna bättre:
aldrig af ljufvare tröst svälde ett hjerta än ditt.
Kärlek slog i din puls, din ande lefde af mildhet,
bönens odödliga ros blommade ljuft på din mun ...
Och hon hvilar ändock, du evige, hvilar härunder!
Grafvarnas trånga gemak rymmer ditt skönaste verk:
rymmer de hulda behag, som dagarne täflat att kyssa,
nätternas skräckande makt fruktat att andas uppå. —
Döden fruktade ej: han såg min lilja i dalen,
spilde en droppe af blod tyst på dess skinande blad.
Glödande rosor brunno alltse’n på den älskades kinder,
rodnande ljufligt och hemskt, Gud! af det finaste blod.
Snart dess källa var tömd: — då bleknade åter min lilja,
slöt sin förvissnade kalk, sänkte sitt hufvud och dog, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
