Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föresats tågade hon en vacker dag, under pomp och ståt, in i
den minnesrika, glänsande handelsstaden.
När Klemens erfor hennes avresa, ville han tacka Gud, som
avlägsnat en farlig frestelse ur hans grannskap, men denna
tacksamhet var endast tungans, ty hans känsla talade ett
annat språk. Han stängde sig inne i sin kammare och fällde
bittra tårar. Det hade förorsakat honom en hemlig glädje, att
hon icke var långt borta, att hon andades samma luft som han,
och att han kunde få se henne när han ville. Han föreställde
sig, att hennes smärta över skilsmässan var djup som hans
egen och ökad med ovissheten om skilsmässans orsak. Han
tänkte sig hennes syskonkärlek som himmelsk och änglaren;
det var endast hans egen böjelse, som varit blandad med
jordiska ämnen; skulden låg ensamt hos honom, som skulle
varit hennes biktfader och ledare.
Under sina vandringar drogs han omedvetet till grannskapet
av det prokonsulariska palatset, men tanken, att Eusebia icke
längre fanns inom dess murar, jagade honom därifrån. Han
återvände till sitt hem med en odräglig känsla av tomhet, eller
steg han upp på toppen av någon kulle och kastade drömmande
blickar emot det fjärran, som dolde Korintos för hans syn.
Den rysliga föreställningen, att onda makter oupphörligt omgåvo
honom och framtrollade de bilder, som visade sig för hans inbillning
för att fasthålla hans själ i materiens orena bojor och slutligen till
fullo få våld med henne, upplöstes nu understundom i slö tungsinthet,
varunder han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
