Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ogilla det eller känna avsky för sin rövare, tryckte hans
genom gallret utsträckta hand till sina läppar, kallade
honom sin störste välgörare och förklarade honom sin
eviga tacksamhet. Förhållandet mellan Petros och Klemens
var ömmare, bandet, som förenade dem, starkare tillknutet
än någonsin.
Inom den homoiusianska menigheten väckte Petros’ fängslande
vild förbittring, som endast väntade på tillfälle att giva sig luft.
Eufemios, den äldste presbytern, skötte under tiden hans
ämbete och infann sig dagligen i fängelset för att inlämna sina
redogörelser och emottaga sin förmans befallningar. Den
svartlockige presbyterns hållning var ödmjukare än någonsin,
då han stod inför sin biskop, och för det goda han kunde
uträtta var han anspråkslös nog att giva denne äran. På lediga
stunder sysselsatte han sig ännu alltid med punkteringskonsten.
Genom denna ville han utleta, huru länge Julianus skulle leva;
om den kejsare, som komme på tronen efter honom, vore
homousian eller homoiusian; om Petros i den rättegång,
som väntade honom, skulle frikännas eller fällas, vilket senare
vore detsamma som att dömas till döden; om Petros, i händelse
av frikännelse, skulle varda biskop i Rom, patriark i
Konstantinopel, eller på annat sätt bortryckas från sin hjord
i Aten; när detta skulle ske, och vem som skulle bliva hans
efterträdare, Eufemios eller någon annan –- alltsammans frågor,
som dagligen sysselsatte den svartlockiges tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
