Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag talar ofta med hennes första
kammarslavinna. Eusebia vill alltid veta, huru du var
klädd, när du senast visade dig på Kerameikos.
Och när man sagt henne det, så utropar hon:
Huru smaklösa dessa atenskor äro! Och likväl
efterapar hon din hårklädsel och varje veck på
din kiton. Det förargar henne, att hon icke
kunnat införa de romerska klädseltyckena i Aten.
Ack, jag måste skratta, när jag tänker på de första
dagarne hon tillbragte i vår stad. Hon ville
förvåna atenarne, det är visst och sant. Och nog
väckte hon uppseende, där hon kom i sin
vidunderliga blommiga sidenkiton, stödjande sig på
två slavinnor och företrädd av en slav, som
anmälde: Här är en ojämn sten i din väg ... här
går gatan uppför ... här går gatan nedför ...
liksom hon själv hade varit blind och icke kunnat
se ett steg framför sig.
– Jag minnes allt det där, Alkmene.
– Det var idel högmod av henne, min härskarinna.
– Nej, så var det icke, Alkmene. Eusebia
är van vid de romerska sederna. Damerna bruka
så i Rom.
– Men det är ju fult och löjligt.
– Det nekar jag icke. Endast vanan kan
försona med sådana bruk.
– Men var det icke högmod, när Ismene
hälsade henne på gatan, och Eusebia icke själv
besvarade denna hälsning, utan lät sin slavinna göra
det?
– Även det bruket är övligt i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
