Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Under den nye kejsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en romersk imperator. Julianus var endast
trettio år gammal, full av kraft, klokhet, snille
och hängivenhet. Vad skulle icke Krysanteus
kunna vänta av honom?
Att tillgripa våldsamma medel, därifrån
avstodo de både av grundsats och klokhet. De
händelser, mitt i vilka de levde, hade lärt Julianus,
att det världsliga svärdet lika litet kan utrota
villfarelsen som sanningen. Han ville måhända även
framställa för världen ett föredöme av mildhet,
utövad av den gamla lärans bekännare, vid sidan
av de rysliga grymheter, till vilka kristianerna
under sitt väldes dagar gjort sig skyldiga.
Julianus hade beslutit att för alla romerska
rikets provinser utse män, som genom ungdomens
uppfostran skulle medverka till de stora mål han
åsyftade. Han valde i samråd med Krysanteus
de präster och filosofer, som för dessa ändamål
syntes lämpligast. Krysanteus själv fick
befallning att verka i Akaja, och han emottog med
glädje förtroendet. Då han återvände till Aten,
medförde han till dess myndigheter ett kejserligt
påbud, som samtidigt spreds i rikets övriga
provinser. I detta påbud uttalade Julianus till en
början sina planer i avseende på den gamla lärans
prästerskap. Han påbjöd, att i varje stad
prästerna skulle, utan avseende på stånd eller
förmögenhet, väljas bland sådana medborgare, som
utmärkt sig framför de övrige genom vishet och
människokärlek. Deras heliga förrättningar kräva
både kroppslig och andlig renhet, och då de lämna
templen för att återtaga det vanliga livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
