Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bok, som hans fosterfar förärat honom, om den
kristliga lydnaden.
»Du måste till alla delar försaka dig själv.
Din egen vilja är din djävul. Det var den egna
viljan, som åstadkom våra första föräldrars fall
och gjorde vårt släkte till ett syndigt, fördärvat
släkte. Du har ingen värre fiende än dig själv.
Lär dig då lyda, lär dig offra din vilja under en
annans. Då Gud den Allsmäktige tog en tjänares
skepelse, kan du då icke underkasta dig att tjäna
en människa och vara en människas träl? Lär
ödmjuka dig, du mull och aska! Tig och lid, så
varder dig hulpet! Var tacksam, att du icke är
din egen, utan har jordiska herrar, ty det är dig
tryggare att lyda än ansvara för dig själv.»
Så talade boken till den unge föreläsaren.
Och här var säden icke spilld på hälleberget. Vem
undrar, att Konstantinus gynnade en lära av detta
slag? De vansläktade sönerna av antikens
republikaner betraktade despotismen som en olycka
och hörsamheten mot fursten som en hård
nödvändighet; kristianerna sågo i despotismen en
helig sak och i den blinda lydnaden en dygd.
Vad den unge föreläsaren vidkommer, framstodo
för honom dessa satser i ett högre ljus, som
kom icke från dem, utan från hans egen till
himmelsk renhet trängtande själ.
När det skymde i hans lilla kammare, gick
han ut i aulan och fortsatte där sin ivriga,
andaktsfulla läsning. Men när stjärnorna började
genomskimra etern, måste han lägga pergamentet bort,
ty dess bokstäver läto icke mer urskilja sig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
