Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utskrattat mig för att jag kunde tycka om en så
urmodig visa. Ser du, i min mormors mormors tid,
då hade världen smak! Då buro damerna en hårklädsel
hög som Vindarnes torn, och männen muscher, som
gjorde dem alldeles oemotståndliga
... Fy, Alkmene! Ser du icke, att en fjäril sitter
i den där blomman? Tror du, att en blomma
törstar, så länge hon kysses av en så vacker liten
beundrare? Vänta, tills han flugit! Han flyger
snart, ty fjärilar äro ombytliga och trolösa,
Alkmene, men att dränka dem fördenskull vore i
alla fall ett för hårt straff. Det är deras natur
att vara trolösa ... begriper du icke det, enfaldiga
flicka?
– Julia, sade Hermione, nu är ordningen hos
dig att föreläsa det nya stycke, som du översatt
till vårt språk, av din romerske Ovidius. Sången
om Pyramus och Tisbe var så vacker, att vi
längta att höra mer av samme skald ...
– Och dina verser äro så felfria och lediga,
som om helleniskan vore ditt modersmål, inföll
Berenike.
– Jag ville endast övertyga er, sade Julia,
att vi romare icke alldeles gagnlöst gått i skola
hos er, hellener. Vi lyckas stundom härma er
rätt väl. Se här, fortfor Julia och lämnade
Hermione en liten sirlig handskrift, här är mitt försök.
Denna gång rör sången den stackars Narkissos.
Du skall uppläsa den, Hermione; jag vågar det icke
själv, ty då jag sist uppläste sången om Pyramus
och Tisbe, hände ju, att Ismene, just då hennes
ögon tårades över de olyckliga älskandes öde, slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
