Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom, gudinna, nu och ur kvalens tunga
band oss lös! Fullkomna den bön, som hjärtats
ömma trånad ber dig fullkomna: – hulda, strid vid vår sida!» [1]
Sedan nu Myro anlänt, var sällskapet fulltaligt.
Ynglingarne svingade upp på sina hästar, slavarne
lyfte Praxinoas bärstol på sina skuldror, och tåget
satte sig i gång.
Vi lämna det och begiva oss till Annæus
Domitius för att höra, huru det förhöll sig med
sparlakansläxan, om vilken någon av Karmides’
vänner varit elak nog att framkasta en förmodan.
Vi nalkas Annæus Domitius med den aktning
hans samhällsställning och personlighet böra
ingiva. Han är prokonsul över Akaja och den förste
i andra rangklassen av romerska rikets
storvärdighetsm än, med rättighet att kallas illustris
och clarissimus; hans stamtavla räknar
filosofen Senekas bland siiia yngre namn och styrker
hans härkomst från en redan i republikens dagar
ansedd släkt. Annæus Domitius’ mantel är stickad
med palmlöv och stjärnor; stövletterna, som
utmärka hans rådsherrevärdighet, lysa i purpurglans
och prydas, såsom bruket är hos nobiles, av
gyllene halvmånar, vilka skola antingen utmärka
hans höga börd, som berättigar hans ande efter
döden till en plats ovan månen, i grannskapet av
stjärnorna, eller (eftersom Annæus Domitius är
kristian och dylika föreställningar honom ovärdiga)
snarare innebära en hälsosam varning därom, att
»under månen, den omväxlingsrike, bodde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
