Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, han är en simpel ränksmidare, som arbetar för att
få förstöra, men konungen är en oredlighetens djäfvul, som
aldrig kan gå en rak väg, bara af böjelse att gå den
krokiga.»
»Och Anckarström?»
»Anckarström har nog gått ut i öknarne för att bereda
sig på värfvet, men han kommer igen! Så visst jag
lefver. ... Tålamod, Horn!»
Nu samlades deputationerna från de tre ofrälse stånden
för att gå upp till slottet. De båda vännerna drogo sig
uppåt koret för att betrakta dessa bekanta ansikten, då till
deras sida trängde sig fram kanslirådet von Engeström.
»Pechlin är arresterad!» hviskade han. »Och Fersen, de
Geer, Fredrik Horn, Clas Frietzcky och många flera. ...
Jag har regeringsformen i fickan, vår regeringsform. ... Nu
går jag hem och bränner upp den. Följ mig! Vår sak
är förlorad!»
»Tills vidare, ja», svarade Ribbing. »Men göm du
regeringsformen; hertig Carl skall begagna den en gång.»
* * *
Konungen stod i ett slottsfönster, klädd att fara ut, och
betraktade sin hufvudstad, som låg där solig och leende i
det vackra majvädret.
Armfelt inträdde oanmäld, emedan han var kallad.
»Hvad vill du mig?» frågade han och fick i detsamma
ögonen på en stor krans af palmer med gula och blå band,
som låg på ett bord.
»Du skall följa med mig till Riddarholmskyrkan och lägga
en krans på min vän Olof Olssons graf! – Det var en
artig karl, vår gode talman i bondeståndet, som passade på
och dog midt under mina manipulationer, så att jag fick
begagna hans begrafning till min favör.»
»Ja», svarade Armfelt något misstämd; »begrafningen var
ju superb ... Fersen sitter arresterad, och hans arrendator
begrofs i Fersenska grafkoret i Riddarholmskyrkan ... det
slog an på bönderna; men nu är det där förbi ...»
Här afbröt konungen och tittade ut genom fönstret:
»Hvad är det för en folksamling på Norrbro?»
Armfelt nalkades fönstret.
»Det är Fersen och de Geer som komma från fängelset!»
»Men folket hurrar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
