Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE KAPITLET.
»ALTER VATER!» fortfor drottningen och klappade
grefve Horn på axeln, »vi äro ju vänner såsom alltid
tillförene, icke sant?»
»Mina personliga känslor af vördnadsfull
tillgifvenhet för min aflidne konungs syster och
min nådigaste drottning äro icke af den lösa natur
att de kunna ändras af en obetydlig anledning»,
svarade kanslipresidenten försiktigt, efter att
hafva tillbragt halfva eftermiddagen i kungshuset
för att i konungens frånvaro på jakten söka få fatt
i trådarne till de stämplingar mot regeringsformen,
som voro i görningen.
»Då kan jag tala fritt och obehindradt utan fruktan
att ni missbrukar mitt förtroende», fortfor
den språksamma, barnsliga och mycket inbilska
drottningen. »Nog tycker ni som jag, och Fredrik
också, fastän han alltid vill gå för långt, att
med detta regeringssätt intet ordentligt regemente
blir till stånd här i landet. Skriften säger ju: ett
fårahus och en herde, och här är ju lika många herdar
som får, ja ingen vill vara får, utan alla söka blifva
herdar. Kronan blef oss, jag säger oss, ty Fredrik och
jag vi tu äro ett, så att när han är landets fader, är
jag dess moder, kronan blef oss gifven i arf och ägo
efter vår salige och konungslige broder, som makten
fick af Gud vår Herre och riksens ständer. Nu tycker
jag som så, och det skall icke grefve Arvid lägga
sig emot, att den här villervallan, som nu råder, då
ingen egentligen vet, hvem som makten hafver, borde
få en ända. Stor reda var det icke vid konungens,
min broders, död, så att hvad som då gjordes och
skrefs och orerades behöfver man inte räkna sä noga
på, därför tycker jag som så, att hvad man nödd och
tvungen lofvat, det är man inte bunden vid, och jag tror inte man
går rätten för nära, om man far samma riksens ständer att
afhända sig med god vilja, hvad de tagit åt sig en gång;
därför tycker jag som så, att kan man få ständerna på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
