Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Välkommen, min magister», hälsade arffursten
förbindligt men majestätiskt. »Nu kan jag min läxa.»
»Ers kunglig höghet», svarade biskopen, ännu icke på
det rena med sin roll. »Något tvifvel rörande Ers
höghets fullständiga kännedom om de höga läror jag
blifvit satt till att förkunna har jag aldrig dristat
hysa, och till en konungs ord är jag skyldig sätta
tro utan att se eller höra!»
»Ni är en skämtare, herr abbé – herr biskop menade
jag, men vill ni tala allvar ett ögonblick, så tag
fram papperet, som skall göra mig till konung.»
Biskopen, som kände sig befriad från en tung börda,
kastade hatten på en stol och framtog ett färdigskri
fvet formulär, i hvilket arffursten afsvor den
reformerta bekännelsen och erkände sig som anhängare
af den lutherska, ett af villkoren för hans val
till Sveriges konung i samma stund Ulrika Eleonoras
afsägelse blifvit af ständerna godkänd.
Arffursten tog papperet, och utan att läsa det,
bredde han ut det framför sig på skrifbordet, lade
läskpapperet öfver texten och ritade ett stort,
något plumpt Friedrich med gåspennan, hvarpå han
sandade och återlämnade papperet till biskopen.
»Ers kunglig höghet behagade väl icke kasta ett öga
på skriften ... för ordningens skull?» hemställde
biskopen, något kränkt af det tydliga förakt, hvarmed
den viktiga akten behandlats.
»Nu? Efteråt? Nej, nu är det för sent», svarade
arffursten. »Dessutom, herr biskop, ville jag gengälda
Er artighet med en annan, visande Er det fullaste
förtroende, fullare än mitt rysliga förakt för den
heliga handling Ni behagat förrätta. Är det någon
lösen?»
Med en gest åt västfickan, som om han ville ta upp
några småmynt, fick han biskopen att med en kort
bugning och en afvärjande rörelse med handen draga
sig mot dörren, där adjutanten redan stod färdig att
anmäla nykommande.
»Tala!» höjde arffursten rösten utan att besvara
biskopens afskedshälsning.
»Kanslipresidenten grefve Horn! Hofkansleren grefve
Gyllenborg!» anmälde adjutanten.
Två högväxta män visade sig i dörren, båda sökande
komma först in utan att såra etiketten med någon
häftig rörelse eller röjande obelefvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
