Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpkantade klyftor och hon fick se stjärten på en orm,
måste hon gifva sig in.
Först gick stigen obanad genom tallar och ljung, som
räckte upp på benet och kom henne att rycka till, under
tanken på gömda ormar, och hvar helst hon satte ned
foten, sjönk den mjuka bädden, och sålunda måste hon hoppa
som en hare mellan tufvorna. Blodet dunkade i
tinningarna, bröstet arbetade, och flåsande och darrande nådde
hon slutligen en gångstig, hvilken hon genast tog fast fot
på, liksom om hon räddat sig ur sjön. På solens ställning
kunde hon ungefär döma, åt hvilket håll herrgården måste
ligga, och när hon såg gångstigen linda sig åt höger,
förstod hon, att det måste bära hemåt endast hon höll ut.
Den tjocka skogen började nu tunnas ut, och mellan de
smala trädstammarne syntes en blå rökpelare hvirfla upp.
En svart hackspett med röd nacke hamrade i ett nu i en
tallstam, så att den redan tillräckligt upprörda unga
kvinnan spratt till och föll in i mörka tankar, lättrogen och
skrockfull som hon var.
Gångstigen vidgade sig och svällde ut till en körväg,
som ledde fram till den backstuga, hvars väggar till större
delen utgjordes af en backknalles sluttningar.
När Tekla kom fram till den lilla rankiga dörren, som
endast bestod af några hopslagna båtbord med årlommar
spikade rätt öfver som narar, såg hon, att klinkan låg i en
hälla innanför, hvaraf hon slöt att ingen var hemma. Hon
såg sig då omkring på den underliga kojan och märkte ett
bockhorn fastslaget öfver dörren och en hästsko midt på
tröskeln; i en bunke vid knuten växte en libbsticka, som
afgaf en förfärande stank, då hon lutade sig ner för att
lukta på den, och bakom den vidriga örten låg en igelkott
hoprullad och sof.
Ställets ovanliga yttre började ingifva Tekla fasa, och
hon ämnade just vandra sina färde, då hon hörde röster
inifrån kojan.
Nyfikenheten besegrade för ett ögonblick hennes fruktan,
och hon lade sitt ansikte mot dörren för att genom en
springa se, hvad som förehades där inne, då hon med ett
svagt anskri ryggade och skyndade att dölja sig bakom
knuten.
Med smygande steg gaf sig Tekla in i skogen igen för
att därifrån söka upp gångstigen, som ledde hemåt. Hvad
hon sett inne i kojan hade på det allra högsta uppskakat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
