Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanken på de väntande gästerna, på mannens oro så
häftigt fram, att hon reste sig från bädden och sprang upp på
golfvet. Märkande, att hon var iförd ett plagg, som
kändes främmande, vände hon sig mot en spegel och såg, att
hon bar en silkeskjol med blommigt sammetslif och små
skor af hjortläder med stickningar i färger. Hon dröjde
vid spegeln för att betrakta sin ungdomliga gestalt, som
aldrig förr synts henne så intagande; hon strök med
händerna på det mjuka tyget, lät foten vika sig i den mjuka
skon mot den svällande mattan och ordnade sitt upplösta
hår, då hon hörde ett kort klingande skratt bakom sig,
kände sig omfamnad af två små händer, när en kyss smällde
vid hennes öra.
»Ser du, stygga, att du skulle vakna likafullt», utbrast
fröken Ebba, »och hade icke du vaknat, så skulle jag ha
gråtit mig till döds, att jag icke fick tacka dig, för att du
räddade mig ur sjönöd.»
»Min fru», hördes grefvens röst bakom de unga
kvinnorna, som höllo hvarandra omfamnade, »tillåt mig att
frambära ur mitt rörda hjärta en faders tack för det
hjältemodiga sätt, hvarpå I räddat åt en änkeman hans enda barn,
hans enda återstående glädje i lifvet.»
Och med verklig rörelse böjde den ståtlige gubben sig
ned och kysste Teklas hand, under det hon förblef stum
af förundran öfver den höga nåd, som så hastigt fallit ner
öfver henne.
»Nu», återtog grefven, »måste jag beklaga, att min plats
vid hären nödgar mig lämna staden redan i morgon dag,
och min dotter följer mig till Elgsnabben, men när hon
kommer igen och flyttar ut till Sandemar, hoppas jag ni
förunnar henne nöjet att se en så ovanlig kvinna som sin
gäst.»
Tekla tackade med en åtbörd och några ofattliga ord,
som hon framstammade.
»Och efter som jag nu ser er återställd», afslöt grefven,
»och förmodar, att er man väntar med otålighet sin unga
fru, har jag låtit spänna för vagnen att föra er hem.»
Grefven bjöd den ännu förvirrade Tekla sin arm och
förde henne genom en rad af gemak, det ena präktigare
än det andra. Och när de kommo i förstugan, lade han
en pälskappa öfver hennes axlar, och, anhållande att få
sända hennes kläder tillbaka morgonen därefter, gaf han en
vink åt hofmästaren att följa henne ner på trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
