Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den unga frun, som var solen i kretsen och, utan att
hon visste det, lyste och värmde.
Men dagarne i ensamhet och utan arbete blefvo långa,
långa som många helgdagar kunna bli om julen eller påsken,
då man riktigt längtade få söckendagen igen, höra
gatbuller och bli oroad af ringklockor, spring i trappor och
dörrar. Sällheten blef så stor, att den tröttade, och Tekla
befann sig därför ofta ute på vandring för att söka intryck,
och under dessa råkade hon oftast komma uppåt Tyska
kyrkan. Kunde sitta på kyrkogården och drömma sig
tillbaka till den tid, då hon där längtade efter den lycka hon
nu ägde. Och när hon nu jämförde den vunna sällheten
med den då eftersträfvade, blef hon modfälld, ty nu hade
hon ingenting mer att längta efter. Då reste hon på sig
och gick på besök till den nya portvakterskan, satt hos
denna i det trånga rummet och luktade salt fisk, räknade
flottfläckarne på den gula tapeten, erfor de gamla
nervskakningarna hvar gång klockan ringde och porten bommade.
Och när hon sedan gick hem, njöt hon igen hela den första
tidens lycka, då intrycket af det nya, ljusa lifvet blifvit
uppfriskadt genom de mörka minnena. Och då var hon
dubbelt lycklig, trefaldt tacksam mot honom, som räddade
henne ur fattigdomen och förnedringen.
* * *
En dag hade Tekla varit nere till trädgårdsmästaren att
handla kryddor till middagen, emedan mannen bjudit
vänner att fira hennes födelsedag. När hon kom hem, blef
hon mycket öfverraskad att finna fadern sittande i köket
med ett mått brännvin bredvid sig.
»Guds fred, barn», hälsade gevaldigern och försökte
resa sig.
Tekla såg i ett ögonkast, att han var drucken.
»Jag erinrade», återtog den gamle med svårighet, »att
det var din födslodag och ärnade stanna hos dig, om du
inte har något emot det!»
Tekla såg, att fadern var civilt klädd och föreföll något
afsigkommen. Anande det värsta och oförmögen att svara
något alls på hans frågor, bad hon honom vänta ett
ögonblick, medan hon gick in och tog af kläderna.
Inkommen i sängkammaren, kastade hon sig på sängen
och grät af ondska öfver det öde, som just på denna dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
