Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tekla tänker icke mer på mysteriet, utan på kärlekens
måltid med syskonen af samma fadershus. Hon får sin plats
bredvid en flicka i hvitt siden och svarta lockar, som
knuffar henne i sidan, då hon faller på knä på hennes
kjortelsläp. Men det purpurröda vinet i den gyllene tumlaren är
festens och det fulla hjärtats glädjedryck, och det hvita
oblatet är rike mans öfverflödsbröd; officianterna i
scharlakanssammet med guldbårder gå omkring som den rike
mannens munskänkar och på silfvertallrik betjäna Lazarus
med smulorna, utan att släcka hungern eller törsten, men väcka
dem båda. Men till glädjefesten sjunga skolbarnen litanians
sorgesång, såsom en kör af hungriga, och orgeln klagar
fram melodien, jämrande, stönande, såsom om den
nedkallade all världens olyckor och elände öfver dessa barn, som
trott sig gå en vacker och en glad stund till mötes.
Allt var öfver! Föräldrarne mottogo sina barn med
omfamningar, och barnen skildes från hvarandra, glada att det
var till ända.
* * *
Konfirmationen hade ett inflytande på Teklas utveckling,
som sträckte sig långt fram i tiden. Såsom inledning till
det råa hvardagslifvet kunde intet vara mera olämpligt.
Klass-skillnaden kunde icke upphäfvas, om än något jämkas
och ändra gestalt. Gårdagens gesäll var morgondagens
mästare, och tjänarinnan var snart som hustru matmoder.
Dessa vackra läror om mänsklighetens broderskap, uttänkta
af de små, kunde aldrig få de stora med sig, och föräldrarne
skulle säkert aldrig kunna känna sig som jämnåriga med
barnen, då de faktiskt voro före dem i ålder och erfarenhet.
Men det var en tröst för de svaga att få tro det, och Tekla
ville så gärna tro, att dessa unga flickor med den skära
hyn och de hvita silkeskjolarne voro hennes systrar, lika
gärna som hon ogärna, ja med fasa, ville räkna dessa fallna
kvinnor, som bodde öfver gården, som sina anhöriga eller
jämlikar, ehuruväl Jesus äfven hade medräknat Maria
Magdalena bland sina systrar.
Hittills hade det varit Teklas göromål att bära mat till
fadern om middagarne. Detta hade alltid varit plågande
för henne, ty det brunbetsade lilla skåpet ådrog sig alltid
en obehaglig uppmärksamhet, och hon såg inga andra än
tjänare och vakter bära matburen. Efter den högtidliga
akten, hvarigenom hon utträdt ur barndomen, fick hon fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
