Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
C RE ÅR HADE FÖRFLUTIT efter landstigningen,
då Lasse en dag reste längst ut på ön för att
än en gång undersöka dess resurser för framtiden och
utröna, om den kunde tåla vid den starka folkökning,
som de sista två åren visat sig. Han hade tagit
en liten kanot, på hvilken han paddlat sig upp för
bäcken under bananernas täta löfhvalf och kommit in
i landet några mil. Trött af rodden steg han ur
båten och tog sin frukost under ett körsbärsträd,
hvarpå han lade sig ner att sofva.
Han hade icke väl blundat många minuter, förrän han
vaknade vid ett prassel uppe i bananen, under hvars
grenar han lagt sig. Han spejade upp mellan lofven och
fick längst uppe i toppen se en apa, som han tyckte,
hvilken satt på en gren och med långa naglar pillade
kärnor ur bananens skidor, hvilka han sedan införde i
munnen, som var öfverväxt af ett långt skägg. Lasse
blef orolig, ty detta var en oväntad konkurrent,
hvilken nog skulle, om han, som troligt var, hade
sällskap, göra dem stor afbräck. Han beslöt att locka
apan till sig och antingen fånga honom eller döda
honom med en sten. Han gick bort och sökte sig en
melon af största, gulrödaste sorten, och med denna
i ena och en sten i den andra handen nalkades han
trädet där apan satt.
Först började han smacka med tungan: apan lystrade
och kastade en banan i hufvudet på Lasse.
»Coco», fortfor Lasse och visade melonen.
Men apan svarade icke, utan rände ända upp i
trädets topp, hvilken böjde sig under tyngden som en
sprättbåge.
»Coco, min gosse», lockade Lasse, »kom hit, skall du
fa något godt.»
Men Coco kom inte, utan slog bakut och bar sig
oanständigt åt, så att Lasse icke hann undan, utan
skummande af raseri bröt ut: Tusan djäflar! Tusan
djäflar!
Vid dessa ord satte sig Coco på en gren och tycktes
gripen af djup rörelse. Han skrapade näsan mot
en bark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
