Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu framträdde prästen, som stått gömd bakom
knektarne. Han tackade församlingen för den kärlek
de visat konungahuset och bad, att församlingen icke
skulle låta denna kärlek förvandlas i hat mot något
lefvande eller dödt, som hörde till det kungliga
huset på något sätt. Han ville visst icke mena, att
de omtalade svinen hörde till det kungliga huset,
men på visst sätt och i en viss mening kunde de sägas
vara kungliga huset...
»Lägger edra pikar på axeln!» kommenderade fogden
och afbröt prästen samt tog själf vid.
»Ölandsbönder hafva skändat sig, då de på ett lumpet
sätt hämnats på oskäliga djur, och därför skulle i
dag ett exempel föreställas, som skulle injaga skräck
i de öfvermodige.»
Lasse i Mossen fördes fängslad fram på en vink af
lagmannen, hvilken nu tog ordet.
»För att icke Norra Motets bönder skola inbilla sig,
att lag och rätt icke mer finnes i landet, skulle
Lasse i Mossen få tala. Tala!»
Lasse i Mossen, som burit kafle i munnen, kunde icke
tala. Men då steg Thomas fram.
»Öfverhet, herrar och herrar knektar. Lasse i Mossen
har icke hämnats på de kungliga svinen, ty man hämnas
icke, när man försvarar sitt och de sina. Nu har jag
talat!»
»Bröster af eder sadelrör och läggen an!» kommenderade
fogden.
Då blef det alldeles tyst. Men när kvinnorna, som
åskådat uppträdet från kullen invid, sågo luntorna
börja ryka, föllo de på knä och upphäfde ett anskri,
som skulle ha’ rifvit molnen, om det funnits några,
och det gick ut öfver viken och gaf flerfaldigt eko
mellan skär och holmar, och fiskare, som varit flera
mil borta på sjön, berättade sedermera, att de hört en
sång i ett enda tag, som om den kommit från änglarne
i himmelen, så hade den låtit.
Då störtade prästen fram och föll på knä och bad så
vackert, att Gud i himmelen skulle röra öfverheten
till barmhärtighet och icke bringa olycka öfver
det arma folket, som nog älskade öfverheten på sitt
särskilda sätt, men icke hade foror och manér nog
att visa det.
Luntorna släcktes och hela fännikan satt af. Sedan
vakt blifvit satt vid vapenhögen, begåfvo sig de höga
herrarne till kyrkan, där Lasse redan satt i stocken
utanför dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
