Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bonde! Och du, gamle, håll din pojke i tygeln och svara
själf, om du har läder i mun!»
»Jag har aldrig hört, att kungen kan sälja fria bönder»,
sade Thomas, »men om han kan det, så är det väl så!
Hvad är den nådige herrens vilja?»
»Den är du skyldig känna, men jag vill ändock säga dig
den. Norra Motets allmänning, som icke har någon ägare,
tillhör numera Sveriges krona och med alla de rättigheter,
som tillkomma ägaren. All jakt och allt hygge är således
konungens; och detta till bondens bästa, ty bonden skall
sköta sin jord och sitt fiske och inte springa i skogen. Nu
vet du det! Och om du låter din hund gå lös, så vet du,
att den blir upptagen och stympad första resan, och andra
resan blir han skinnad och du bötar, och tredje resan, om
du skulle få lust att lägga dig till med en ny hund, så blir
du hängd!»
Jost höll på att bryta ned gärsgården af raseri, men
Thomas gaf honom en knuff och tog ordet.
»Nådige herre, jag gillar på det högsta era kungörelser
och är viss på, att de äro stiftade efter landets lagar och
till bondens fromma; ty att springa i skogen efter djur är
numera bortkastad tid för bonden, sedan herrarnes
smällbössor skrämt bort det vilda. Och vi skola ställa oss
kungörelsen till laga efterrättelse. Är det något vidare Ers
nåde har att befalla?»
»Jo, skatten på ditt hemman har genom penningens
sjunkande värde blifvit för låg, därför har jag, som nu äger
skatterätten, beslutat och vill hafva befalldt, att, när
konungens jaktdjur, som släppas på allmänningen, om vintern
genom starka snöfall äro hindrade söka födan, skall du och
dina grannar med, förstås, vara skyldiga lägga ut hösåtar,
där vi framdeles komma att bestämma. Har du hört?»
»Jag har förstått.»
»Och därefter rätter eder! Farväl!»
Han vände sin häst och försvann in i skogen.
»Hvad skall man säga om sådant?» sade Jost, då han
blef ensam med far.
»Ja, maken har jag inte hört! Men se’n det blef
herrevälde i landet, så är allting baklänges. De prata om kung
Kristian! Det var en beskedlig herre det, som tog af röret,
när det blef för högt! Och så tala de om den salig kung
Gösta! De visste inte, hur godt de hade det. Hvem har
hittat på det här nya greppet? Jo, det är de tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
