Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»79
klå oss heller! och ditt socker?
Jag begagnar inte ditt socker, jag har mina bin!>
>Får du inte mitt järn?»
»Ditt järn! Hvar bryter du det? I rännstenarne?
Hva’!>
»Får du inte mitt vin?»
»Hvar planterar du det? På takenal Hva’?>
»Får du mitt silfver, mitt guld?»
»Hvad skall jag med det, om du också hade något? Kan
jag göra en knif, en plog, en spade, en skrapa, en
skäkta af silfver och guld? - Pasch! Jag vill inte
höra talas om’et! Allt onyttigt, det sysslar du med,
och fanns det icke så många dårar, som köpte ditt
skräp, så skulle du svälta ihjäl. Tänk, om alla
bondbassar, som ni kallar dem, skulle i en hastig
vända få igen sitt förnuft, så att de inte omakade
sig med att byta sin säd mot ditt skräp; hvad skulle
du äta då? Hva’?»
»Äta? Man lefver väl inte för att äta?»
»Nej, men af att ätal Men den, som äter andras bröd,
han har också råd att hålla rännarbana och bollhus,
där man lär sig så sköna ting; den har råd att pränta
böcker, där man får läsa om att allt hvad den late gör
är väl, och att det är ärosamt att stjäla, bara man
tar en plit i hand och sätter en trasa på en stång och
drar in i andras land och säger: nu är det krig l»
»Alltid ska’ du rycka fram med den där gamla
rännar-bananl Vi betala ju den själfva åt kungen,
så då få vi väl ha’na i fred l»
»Betala ni själfva l Jo, hur gick det till: när hon
byggdes, så skulle köpstan betala; men då gnällde
ni och sa’, att det var så dåliga tider, för bond’
ville inte köpa ert skräp. Och hvad gjorde ni då? Jo,
ni satt opp saltet för oss l Jo, du, jag minns det
nog, och det ska’ du ha igen l Och så blef det bond’,
som fick betala rännarbanan och era andra upptåg,
för upptåg ska’ ni nu ha, därför att ni satt er ihop
som bin i kupa och hvarken ser sol eller måne. ->
Ruset började slå opp, och Per fick en inre syn
på de förhatliga fuxarne såsom den förkroppsligade
köpstads-flärden.
»Och fast du inte har så mycket gräs, som kan växa på
min haka, så har du ändå råd att föda två fuxar, du;
hvad äta de månn’ tro? Socker och salt? Hva’? Russiner
och mandel, kanske? Och hvad göra dina fuxar? Dra’
de plog, dra’ de stock? Gå de för lasset? Nej, det
gör de vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
