Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
sig, vann segern och gick ner. Han öppnade häftigt
dörren för att icke öfverfallas af någon tvekan, steg
på, men kunde icke komma fram till sängen, så hisklig
var nu den syn, som mötte honom, ty sjukdomen hade
tagit en ny vändning. Han störtade ut ur rummet och
ner för trapporna, slog upp bommarne, öppnade låset
och var ute i friska luften. Men då han sprang ut
för trappan, möttes han af Botvid, som frågade honom
hvarthän och utan att vänta svar skyndade in i huset.
Giacomo styrde sina steg till kyrkan, hvilken var
öppen natt och dag. Han ville se sin Maria, den
han älskat och hvars bild han återgifvit som den
unga modern. Den svala luften återgaf honom lugn,
och hans tankar blefvo kallare, och de tänkte:
jag älskade ju icke hennes kropp, ty den ligger
ju däruppe i sängen, jag älskade icke hennes själ,
ty den dväljes ju ännu däruppe i hennes kropp, jag
älskade hennes skönhet, det är något annat och högre
än både själ och kropp. Nå väl, jag vill se hennes
skönhet igen och dyrka den, och den bor här. Han
öppnade kyrkdörren och trädde in, slog eld och
sökte sig fram till Mariae kor. Han kände sig mycket
andaktsfull, men mycket nöjd med sitt tankefoster, och
han var nästan rörd öfver att han fått sin själ i ett
sådant fridfullt och oskyldigt tillstånd. Han ville
tillbedja, han ville se och njuta på afstånd utan att
vidröra, han ville känna saknadens tagg i sitt hjärta
och erfara försakelsens ljufva och rena smärta. Han
öppnade korskran-ket och steg på. Ljusets darrande
sken föll på en ohyflad trätafla, och på golfvet låg
en hoprullad duk af groft lärft. Det hade den nye
lutherske prästen gjort, då han renade kyrkan I
Giacomo rullade upp duken i hopp att ännu finna
något spår af hvad han sökte, men bilderna voro
bortskrapade med slöa knifvar, så att man endast såg
repa vid repa. Då vände Giacomo sig bort och gick
ut i kyrkan igen. Där fanns icke en bild eller en
målning kvar mer än den svarte Kristus på korset,
han som hade fel i vänstra knäet och hvars ögon voro
skelande. Han hade öfverlefvat förödelsen så ful han
var, med sina afskräckande sår i sidan och på händer
och fötter och med sin blodiga panna.
Steg hördes i kyrkans vapenhus, och in trädde en
präst, klädd i de tyska lärdes enkla svarta dräkt
med den hvita halskragen. Han låtsades icke märka
Giacomos närvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
