Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
räknat. Giacomo föreslog, att de skulle göra upp en
brasa af enris och röka sig, innan de gingo vidare
hemåt. Detta blef genast satt i verket, och snart
hvirflade tjocka rökmoln omkring dem, och elden
kastade sitt irrande sken på den hvita snön och
gjorde den blodröd. Giacomo, som var försiktigast,
bröt en gren och hängde på den sina ekorrskinn för
att öfver eldslågan renas från de pestämnen, de kunde
innehålla. Som han stod och höll i grenen, sade han:
»Det var ett dåligt förebud, de där kråkorna l >
»Det är märkligt, att människorna tro längre på kråkor
än på Gud», svarade Botvid.
»Tydor och förebud komma kanske från Gud. Jag känner
en sådan tyngd i mitt bröst, och svåra tankar hopa
sig. Minns du, att Maria bad oss stanna hemma?»
»Jag minns, hvad du svarade henne då!>
»Påminn mig icke! Det är med gamla
barndomsföreställ-ningar som med vissa sjukdomar,
de kunna aflägsnas och botas till en viss mån, men
de stå upp igen, de komma tillbaka!»
Härvid gjorde han en rörelse med handen, så att grenen
brast, och den föll med sin börda midt upp i elden.
»Låt oss gå härifrån», sade Giacomo; »denna skog
är förhäxad. Där ligger nu min gåfva till Maria och
brinner! Tänk så många, så glada djur, som fått sätta
till lifvet för intet. Fort härifrån, innan det händer
oss något värre!»
Det led långt in på kvällen, då de kommo ner på
Tax-ingestranden och fingo se ljus i fönstret
på Gripsholm. Då hade de en half mil kvar att gå
på isen. Och de vandrade. Kvällen var bister, och
stjärnorna gnistrade. I fjärran reste sig det gamla
tornet, och ur ett litet fönster syntes ett rödt ljus,
på hvilket de båda vandrarne togo sikte.
»Nu sitter Maria vid Spiseln», sade Giacomo, »för
att värma sig i tankarne inne i det välkända kära
rummet. Gubben sitter bredvid elden och ser på hur hon
rör i gröten. Har du sett så hvita armar hon har? Nu
tar hon ner saltskäppan från väggen och nyper med
sina vackra händer en stor nypa. ’Salta inte för
mycket’, säger gubben, ’då blir Giacomo för kärl’
Då ler hon och tänker på mig, på oss, som äro ute
i kylan. Tycker du inte, att jag blifvit barnslig,
Botvid? Katten ligger och spinner på fårskinnet:
murr, murr, murr. Diana slickar henne på ryggen för
att narra åt sig hennes plats. - Men, hvad är detr>
Giacomo tvärstannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
