Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbot och konfessor hade allvarliga öfverläggningar
om hvad som tilldragit sig i kapellet, och man ville
först skicka Giacomo dit, därifrån han kommit, men
det vågade man icke, emedan han hade förord från
kungen, med hvilken man icke vågade stöta sig nu, då
oroande rykten om en stundande kyrkoräfst hade börjat
löpa. För öfrigt, tänkte man, vore han nog i stånd
att måla en vacker tafla, hur gudlös han än var, och
gudlösa voro ju de flesta af hans yrke. Giacomo blef
sålunda kvar, men på villkor, som han själf bestämde,
nämligen att han skulle få arbeta i en sal på slottet
och äta vid slottsvaktarens bord. Det senare hade
munkarne ingenting emot, men att öppna de gamla
slottsrummen motsatte de sig, ty där skulle vara så
mycken styggelse kvar sedan äldre tider. Detta retade
Giacomos nyfikenhet till det yttersta, och han gaf sig
ingen ro, förrän han fick nycklarne till rummen. Och
en vacker morgon befann han sig med Botvid utanför
den järnbeslagna dörren i tredje våningen, som ledde
till de hemlighetsfulla kamrarne.
Dörren knarrade på sina rostiga hakar, och de
möttes af en kväfvande unken luft och ett mörker,
som här och där randades af en ljusstrimma från
fönsterluckorna. Giacomo gick först oförfärad
in i styggelsen, som gjorde honom mycket nöje
att beskåda. Det första rummet var hvälfdt och
anordnadt till ett kemiskt laboratorium. I taket
hängde torkade hamnar af ödlor, flädermöss och ormar;
en stor spis midt på en vägg var belamrad med retorter
och kolfvar, glasmasker, tänger och deglar. Ofvanför
dörren stod med götiska bokstäfver präntadt ordet
Jord. Botvid korsade sig, men betraktade nyfiket de
ovanliga tingen, hvilkas bruk han blott anade, men
som uppfyllde honom med en hemlig bäfvan. Giacomo
visade sig mycket tillfredsställd med hvad han
såg och nickade förnöj dt sitt stumma bifall åt
anord-ningarne.
Dörren till nästa rum öppnades. När Giacomo fått
upp hakarna till ett mycket bredt och högt fönster,
syntes en ofantlig kula, påmålad med planeter och
stjärnor, sväfva i en kedja ner ifrån det korshvälfda
takets hjässa. Ett astro-lab och en tub, en pulpet
med skrifdon och stjärntabeller, en höjdmätare, en
solvisare och en kompass jämte några bord och bänkar
fullbordade inredningen. Ofvanför ingångsdörren stod
präntadt det enda ordet Luft.
De inträdde nu i det tredje rummet, utan att den
språk-samme Giacomo brutit tystnaden. Därinne rådde
ett fu\l-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
