Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
sedan ut på backen och bröt upp luckan till
svinstian. Först kom skälikon ut och ställde sig i
ladugårdsdörren; ljuset tycktes blända henne, när hon
sträckte fram halsen och vädrade på solen; därpå klef
hon försiktigt ut på bron, drog några djupa andetag,
så att våmmen svällde; så luktade hon på marken,
och liksom betagen af glada fjorårsminnen satte hon
svansen i vädret och skumpade ut på backen, hoppade
öfver stenar och buskar och tog sedan ett sträckt
galopp öfver brunnsluckan. Ut kom kullkon, ut kommo
kalfvarne och fåren och sist grisarne. Men efter dem
kom prästen med en käpp, ty han hade glömt att sätta
på trädgårdsgrinden, och nu blef en kapplöpning, i
hvilken de båda pil-tarne snart deltogo med hjärtans
lust för att drifva ut kreaturen utom hägnaden. Men
när den gamla köksan såg do-minus springa i tröjan
ute på backen, blef hon ifrig öfver hvad folket
skulle säga och störtade ut genom fönsterluckan, medan
hustrun stod på trappan och skrattade så klingande och
så godt. Men den unge prästen, han var så lössläppt
och glad och njöt som ett barn af att se djurens
glädje öfver vinterfängelsets slut, så att han glömde
både församling och biskop, och han sprang långt ut på
landsvägen för att mota kreaturen ut på trädesåkern.
Då hörde han sin hustru ropa sitt namn, och då han
vände sig om, såg han en främmande kvinna stå bredvid
henne på förstugubron. Skamsen och förargad inom sig,
satte han dräkten till rätta, strök håret under mössan
och vände hemåt, antagande ett högtidligt uttryck i
sina ansiktsdrag.
Då han kom närmare, igenkände han den lilla
kvinnan, som han varnat i kyrkan för oenighet i
äktenskapet. Han förstod, att hon begärde ett samtal,
och han bad henne stiga in; han skulle strax komma
efter, när han fått en annan rock på sig.
Med den andra rocken och ett annat sinne inträdde
han om en stund i stugan, där den oeniga makan
väntade. Han frågade efter hennes ärende. Hon
förklarade, att hon kommit öfverens med sin man,
att hon skulle förlöpa hemmet, efter som kyrkan
icke beviljade skilsmässa på andra villkor. Prästen
blef otålig och skulle just fram med dekretaler och
Korinthier-bref, då han genom det öppna stugufönstret
hörde sanden gnissla på trädgårdsgången: han kände
så väl de lätta, mjuka f j äten och sandkornens skrik
trängde in i hans samvete. »Er handling, kvinna», sade
han, »är full af mod, men den är ändock ett brott. >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
