Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Emellertid växte stugan i höjden och blef en så
ståtlig byggnad, med bakhus och härbärge, att den
ådrog sig alla förbifärdandes uppmärksamhet och Hans’
ovilja.
En dag talade Hans till sin hustru och sade:
»Jag börjar tycka, att den här gamla stugan behöfver
byggas på.»
»Det var inte länge sedan det gjordes», svarade
hustrun.
Men Hans var envis, och snart byggdes det. Han måste
taga legofolk, som åto upp utsädet och gjorde slut
på vinterströmmingen.
»Högmod går för fall», sade folket. Och på vintern
satt Hans i sin stora stuga och halfsvalt. På våren
fick han sälja en ko för att fa utsäde.
Kristian lefde godt i sin stora stuga, men ägde
hvarken åker, äng, skog, fiske, kreatur eller
jakt. Hans och han träffades aldrig.
En afton tog prästen in till Hans på hemvägen från
ett sockenbud och satte sig vid Spiseln för att värma
sig.
»Jag kan inte förstå, hur han kan ha sitt trankokeri
borta i Estland och sitta här hemma och sköta det»,
sade prästen.
»Hvilken han?» frågade Hans.
»Han däröfver; Kristian, bror din!»
»Trankokeri? Han är repslagare, har han sagt åt
grannen.»
»Repslagare? Det var underbart l - Då har väl endera
hört galet.» Under öfverläggningarne härom bultade
det på dörren, och befallningsmannen kom in. Han var
ute i ärenden.
»Det är alldeles obegripligt, att man kan sitta på en
kobbe här i skärgården och sköta grufvor in i tjocka
Ryssland!»
Allmän uppståndelse l Kristian var en skurk l Prästen
måste öfver och tala vid honom, befallningsmannen
måste ha reda på hvad han lefde af.
Följande dag gjorde prästen och befallningsmannen
ett besök hos Kristian. De blefvo mottagne på bryggan
och ledsagade in i stugan, där allt var ståtligt och
bländande som hos en rik man, så att alla frågor om
hvad Kristian lefde af blefvo inställda. Golfvet
var lagdt med täljda plankor, Spiseln murad med
skorsten och väggarne klädda med bonader. Hustrun
var liflig och vacker, med hår som svart hundskinn,
hvilket låg ner öfver ögonen. Hon gick omkring och
skänkte grekiskt vin, medan Kristian omtalade de
vidunderligaste äfventyr från sin resa, och hvilka
prästen och befallningsmannen under inflytande af
vinet funno fullkomligt trovärdiga. Det drog ut fram
på natten, och prästen bars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
