Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsens muskler rörde sig som ormryggar. Därpå
flåsade han, höjde kannan en gång till och sade:
»Gör mig besked, herr junker, med förlof!» Och nu
drack han under några minuters tid så att halssenorna
stodo spända som selremmar. När han slutat, tömde han
sista dropparna på nageln, slog i bordet med påken
och ropade inåt stugan:
»Två fulla! Nu är det jag, som bjuder.»
»Och junkern som betalar?» frågade gästgifvaren.
Herr Sten nickade j åkande, och gesällen fortfor:
»Detsamma hvem som betalar. Communum bonum, som vi
säga i lådan. I dag mig, i morgon dig.»
»Sitt ner, gesäll», sade herr Sten, »och låt oss
språka. Du är smed, hör jag.»
»Lådmästare och fanförare i vällofliga smedeskompaniet
i Stockholm, sankt Mikael och sankt Loyus vare ära,
med förlof!»
»Säg mig, är det svårt ditt yrke?»
»Svårt? Ja, inte går hvem som helst på den leken. Det
är det svåraste yrke som finns. Det är ett ämbete,
sona världen icke kan undvara; det är det finaste
lekmannaämbetet, ett stöd och en hjälp för alla
ämbeten. Utan smed kan ingen bärga sig. Tro mig,
när jag säger det. Det var en rådsherre hos kejsarn i
Rom, som hette Vulkanis, och det var han, som uppfann
smedskonsten. Och så frågar ni, om det är svårt!»
»Ja, men det kan väl läras?» invände herr Sten,
som mera kände sig road än öfvertygad.
»Läras? Nej, herre och junker, det kan inte
läras.»
»Men du har ju lärt det?» envisades herr Sten.
»Jag? Det är en annan sak med mig», svarade gesällen
djupsinnigt och såg syner i botten på kannan.
»Nå, hvarför kan det inte vara en annan sak med mig
också?» anmärkte herr Sten.
»Tag hit näfvarna, med förlof, herr junker.»
Sten lade upp två små hvita händer på bordet. Gesällem
grinade.
»Duger inte! - Se på mig!»
Han lade en jättes hand om tennkannan och kramade ihop
den, så att den blef smal om lifvet som ett timglas.
Herr Sten blef icke öfvertygad.
»Men du är väl icke född med sådana näfvar?»
»Jo, junker, det är just hvad jag är. Jag är född
till att vara smed, som ni är född till att göra -
ingenting, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
