Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klipparens hängande hufvud, att denne var trött.
Han steg därför af, lade tyglarne ett löst
slag om frambenen och ledde sin gångare från
stigen upp i en vacker ängsbacke, där han släppte
honom att beta. Själf lade han sig under en
vildapel att hvila; men som han kände, att marken var
fuktig, bröt han ner några unga björkar och bäddade
med deras späda löf, hvarpå han ref af långa
näfrar och lade under hufvud, knän och armbågar.
Och så somnade han. Men nar han vaknade, kände
han en förfärlig hunger rasa i sina inälfvor, ty
han hade icke ätit på tjugufyra timmar; men han
märkte också, att tungan fastnade vid gommen, och
att det sved och ref i strupen. Klipparen var
borta! Han visste ej hvar han befann sig,
såg ingen mänsklig boning och hade föga hopp om att
träffa en gästgifvargård. Då föll han ner på
sina knän och bad sitt skyddshelgon hjälpa sig,
och när han nämnde dennes namn, sankt Blasius,
kom den tanken på honom, huru helgonet
under samma förhållanden födt sig med rötter och
bär i vildmarken. Stärkt af bönen, såg han sig
omkring, hvar han skulle få något att äta och dricka.
Hans blickar föllo först på en björk. Det var
just den tiden, då safven flyter. Med sin
knif fläkte han upp näfvern och drog fram
flikarne, hvilka han med trästickor satte ihop, så
att de bildade en vattentät skäppa; därpå borrade
han ett hål, och ur den hårda veden framsipprade nu
den klara saften, som till färgen liknade rhenvin.
Medan denna tappning försiggick, steg han
upp i apeln, där han sett en hel mängd små äpplen,
som öfvervintrat, och hvilka visserligen voro bokna,
men ändock kunde fylla magen. När han ätit några
stycken, tog han sig för att skaka trädet, så
att de nedfallande frukterna smattrade på marken.
Han höll just på att bli glad öfver sitt fynd och
fröjdade sig i tanken på det goda björkvinet, då han
hörde en röst nerifrån, som ganska omildt hojtade åt
honom.
»Hör på, herr tjuf, hvad gör ni där?»
»Ingen tjuf här!» svarade herr Sten.
»Den, som stjäl, är tjuf», svarade rösten. »Stig
genast ner, eller kommer ni att ligga i kistan denna
natt.»
Herr Sten fann för godt att stiga ner och söka
förklara sig. Han fann framför sig en man med ett
myndigt utseende, hvilken ledsagades af en stor hund.
»För det första», tog nu den myndige mannen i, »har
ni förgripit er på bärande träd: böte tre mark och
miste yxan» sjuttonde kapitlet byggningabalken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
