av Lars Aronsson, januari 2003
Projekt Runeberg är ett öppet och ideellt initiativ för att publicera nordisk litteratur på Internet. Projektet startade i december 1992. Vi har en liten redaktion vid Linköpings universitet och hundratals frivilliga medhjälpare över hela Internet.
Du är välkommen att delta. Du förbinder dig inte till någonting och det kostar dig ingenting, men du tjänar heller inga pengar, utan deltar ideellt som alla andra. Tillsammans bygger vi Internets största centrum för nordisk litteratur!
Den här sidan är rätt lång, men bli inte förskräckt! Sidan berättar om olika sätt som man kan hjälpa Projekt Runeberg. Betrakta det som ett smörgåsbord, där du kan plocka vad som passar dig. Om du har några ytterligare frågor, kontakta vår redaktion på adressen runeberg@lysator.liu.se
Tidvis har vår lilla redaktion haft problem att hinna med att hjälpa alla medarbetare, med långa fördröjningar som följd. För att avlasta redaktionen, försöker nu införa mer av "självbetjäning" och göra det möjligt för medarbetarna att hjälpa varandra. Som medarbetare måste du vara självgående och kunna samarbeta med andra frivilliga.
Våra medarbetares viktigaste hjälpmedel är e-postlistan, ett forum för frågor, diskussioner och nyheter om allt som rör projektet. Listan är flerspråkig, precis som hela vårt projekt. De flesta inläggen är på svenska eller engelska. Information om listan finns på
Den första av dessa adresser går direkt till "Mailman", som är programvaran som driver listan. Det är där man anmäler och avanmäler sig. Där finns också arkivet över äldre inlägg. Den andra adressen går till en wiki-sida om listan.
Wiki är en teknik för webbsidor som vem som helst kan redigera. Det låter lite farligt, men fungerar faktiskt väldigt bra. Projekt Runeberg driver på prov en wiki på http://runeberg.org/wiki
Det fungerar alltså som ett gemensamt anteckningsblock för allt som rör projektet. Här kan man skriva in saker, som direkt blir läsbara för övriga medarbetare, utan att invänta redaktionens långsamhet. På wikin finns en "Senast nytt"-sida som visar vilka sidor som har uppdaterats nyligen. Wiki är lätt och roligt. Man behöver inte kunna en massa koder eller konstigheter.
En populär wiki-sida är Önskelistan, som tar upp förslag till nya funktioner och nytt innehåll i Projekt Runeberg.
Nordic Authors är Projekt Runebergs egen samling av presentationer av nordiska författare. Innan vi påbörjar inscanningen av en ny bok, skriver vi en presentation av författaren. Den ska rymmas på en sida och innehåller en levnadsbeskrivning, en förteckning över författarens verk och hänvisningar till andra webbplatser eller källor om personen.
Vi skriver även presentationer av nu levande författare, trots att vi inte har tänkt scanna in deras böcker. Författarpresentationerna kan bara uppdateras av redaktionen, så man måste alltså skicka in dem med e-post. Men varje författarpresentation innehåller nu också en länk till motsvarande wiki-sida, där alla direkt kan komplettera.
Upphovsrätten (copyright) är en lag som ger författaren ensamrätt att publicera sina verk under hela livstiden och därefter i 70 år. Om vi skulle börja scanna Kerstin Ekmans böcker, måste vi alltså ha hennes tillstånd, och för att få scanna Pär Lagerkvists böcker måste vi ha tillstånd av hans arvingar.
Men när författaren har varit död i mer än 70 år, tar upphovsrätten slut och då är det fritt fram för oss. Det gäller till exempel Edith Södergran (död 1923) och Hjalmar Bergman (död 1931). Dessa författares verk är alltså "kulturellt allmängods". Därför måste vi veta vilket år varje författare dog.
När vi ska scanna en bok och har kollat upphovsrätten, måste vi välja en lämplig förlaga. För de flesta duger väl vilken upplaga som helst, men om en forskare vill hänvisa till en bok, ska det helst vara första upplagan eller en samlingsutgåva, och inte någon billig pocket. Eftersom det är rätt mycket jobb att digitalisera en bok, så lönar det sig att välja den bästa förlagan. Skälen för valet dokumenteras i författarpresentationen. Eller på wikin.
Ibland hör läsare av sig med frågor om vi har skrivit av rätt. Ska det verkligen stå "en kuvert" i sången om Sandels i Fänrik Ståls säger (http://runeberg.org/fstal/1k.html)? Borde det inte vara "ett"? För att redaktionen ska slippa springa till biblioteket och kolla boken, har vi kommit på att vi måste scanna faksimilbilder av varje textsida. Bilderna läggs upp på webben, så att läsaren själv kan kolla vad det egentligen stod i den tryckta boken.
Vi kan inte veta om "en kuvert" var ett tryckfel eller med avsikt. Vårt rättesnöre är att exakt återge det som stod i den tryckta boken. Våra äldsta elektroniska utgåvor (före 1998) har inga faksimilbilder, och det ångrar vi idag.
För bästa resultat scannar vi i svartvitt med upplösningen 600 dpi och sparar i formatet TIFF G4. Varje boksida blir 20 - 200 kilobyte. Detta fungerar för svartvita böcker. Färgbilder scannas separat.
I tillägg till faksimilbilden körs också ett OCR-program (optical character recognition) som skapar en redigerbar textfil av boksidan. Textfilen kan innehålla läsfel och måste korrekturläsas. Eftersom faksimilbilden finns på webben, kan boken korrekturläsas av en annan medarbetare på andra sidan jorden.
Förutom inscanning och OCR, måste vi även upprätta ett index eller en innehållsförteckning över kapitlen eller artiklarna i boken. För en roman går det på två minuter, men för Nordisk familjebok tar det lite längre tid. Läs gärna mer om det senare på http://runeberg.org/wiki/Indexering_av_uggleupplagan
Korrekturläsning direkt på webben är en nyhet under 2002, ytterligare ett steg mot självbetjäning hos Projekt Runeberg. Vi lägger helt enkelt upp faksimilbilden och textfilen tillsammans på webben innan texten är korrekturläst. Under faksimilbilden finns en länk som uppmanar läsaren att rätta eventuella fel. Direkt i ett webbformulär kan man sedan redigera och spara texten. Idén påminner faktiskt om wiki. Det finns även en "recent changes"-sida där man kan hålla ett öga på vad andra medarbetare har för sig.
Systemet för korrekturläsning på webben är en prototyp och behöver utvecklas vidare. Vi hoppas få möjlighet till detta under 2003.
Välkommen som medarbetare hos Projekt Runeberg!
Lars Aronsson,
projektledare.
