- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
6

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminnne från min Harötid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

målade, tecknade och jagade sjöfågel. Den ene sonen
hade varit sjöman och kommit hem efter långvarig
djupvattenssegling för att bli fiskare och bonde som
hans fäder under århundraden. Ty Haröborna äro
amfibier. Vikingalynnet driver dem runt jorden några
gånger, men rätt som det är börja de längta efter att
sätta plogen i någon bergskreva, där det finns jord,
och att binda skotar och ryssjor och stena laxnät. När
vårarna komma med de underliga dofter och färger och
känslor som en yrvaken sol har i sitt sällskap, lägga de
sig om morgnarna på kobbarna ytterst mot öster och
skjuta ner tranigt kött ur luften, ty de älska att känna
flott rinna över hakan, när de äta. Men de kunna
också nöja sig med strömming och potatis om fågeln
inte slår till.

Den andre sonen hade stannat hemma och fiskat.
Lite hade han ju varit med på pråmar också. Segla
kunde han och var styv på handklaver. Han var älskad
av alla kvinnor, ty hans ansikte var fagert och i hans
ögon, som speglade det verkliga bleu Celeste,
lurade passionen under tunga ögonlock. En farlig man.
Men han var inte vidare stark. Han drömde mest om
kvinnor och gick gärna för sig själv. Satt och spelade
i sjöboden. Hans blick var alltid fuktig och det kunde
hända att han glömde att han hade snus i munnen.
Därför voro hans väst och rockuppslag alltid bruna.

Vi tre höllo ihop. När kniporna kommo i mars och
visslande slogo ner bland våra vättar — den vackraste
vissling jag vet — hade vi byggt våra skårar av is
eller sten i närheten av varandra och vi voro alltid
först ute om morgnarna innan stränderna hunnit
garneras med köttlystna bönder. Vi valde våra platser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free